Nu har vi börjat sätta igång Glen igen! Än så länge har hon mest skrittats ute i skogen och jag longerade henne lite på volten i skritt och ytterst lite trav. För att ha stått på vila nu ett tag så känns hon faktiskt riktigt bra! Stelare i vänster sida än i höger, men det kan vi nog lyckas få bort ganska snart. Nästa vecka börjar träningarna på Skånsta för Ulf Johansson. Nu har vi äntligen fått fast plats i gruppen så det är jättekul! Men det gäller att jag får Glen tillräckligt i kondition för det. Men vi kan ju alltid börja lite lugnt och behöver inte vara med på hela träningen om det inte känns helt bra.

Sen har det ju inte heller hjälpt att alla hovslagare i hela Uppland (känns det som) har haft semester eller fullt upp denna vecka som gått. Glen skulle ha fått nya skor i tisdags, men Martin blev akut sjuk och sängliggandes och kunde inte ta sig ut till oss. Alla hennes skor sitter löst och hennes ena baksko har hon tappat, den som sitter på hennes känsliga hov vilket inte är bra. Hon har fått en spricka i den gamla sprickan, vilket gjorde det rätt akut att få ut en hovslagare snart! Eftersom jag inte fick tag i någon uppstådde en smärre panik i mitten av förra veckan. Som tur var fick jag låna en boot, typ en känga, av Therese att sätta på. Så den har hon fått haft av och till och det har än så länge inte blivit värre iaf. Tyvärr har hon fått lite skav på karleden av den, och i rötmånadstider är väl inte det så jättekul, men det har tvättats noga och hållits rent så förhoppningsvis blir det ingen fara med det.

Sen har jag lite andra spännande saker på gång. Tittar ju runt lite efter en ny, yngre och grön häst att så smått börja med. Nu kan jag ha hittat en trevlig kandidat! Men berättar inget mer förrän jag har bestämt mig och allt är klart. Fortsättning på det följer helt enkelt J

I sommarhagen börjar betet att ta slut, så stackars Glen börjar bli riktigt mager, speciellt nu när hon har tappat alla sina muskler också. Vi bestämde oss för att börja stolpa och göra iordning vår vall, en mycket stor och fin hage men där halva sidan går utmed en vassrugg och bakom den en sjö. Denna vassrugg är mycket djup eller lång eller hur man nu säger, och tät och risken att hästarna ens vill försöka ta sig igenom den är mycket låg. Men för att vara på den säkra sidan valde vi att lia ner vass och sätta stolp och lina en bit in i vassen, så att de ser att staketet fortsätter in. Mia fick äran att bana väg och ett tag trodde jag att hon var vilse! På andra sidan var det ett stort dike som Lotta trillade ner i innan jag hann varna henne! En väldigt dramatisk eftermiddag med andra ord!

Nu väntar vi bara på att Mats, bonden, ska komma och ta upp det sista höet på vallen så att vi kan rida över de hästar som får gå där, det blir inte alla till att börja med. Denna hage ligger närmare stallet, så det passar oss väldigt bra eftersom jag i slutet av veckan tänkte så smått börja motionera Glen igen. I början blir det nog mest skritt-turer i skogen och arbete i väldigt låg form, eftersom alla hennes ryggmuskler i princip har försvunnit. Måste även komma ihåg att kolla masken på henne igen, hoppas verkligen att det är mindre så de inte är resistenta. Vad gör man då?


Mia i vassen!

Glens semester rullar på någon vecka till och hon verkar ha det hyffsat bra i sin sommarhage! Hon kunde dock gärna lägga på sig lite mer för att få en riktigt rund och fin sommarmage, men det är ju typiskt henne att alltid visa revbenen…. Så fort hon kommer hem till stallet igen ska jag kolla masken en gång till och sen fråga Stickan, vår veterinär, vad jag kan göra om hon fortfarande har mycket mask. Jag har inte behövt sätta på henne någon flughuva i år, vilket är jätteskönt då jag egentligen inte gillar att hon har saker på sig i hagen dygnet runt av säkerhetsskäl. I deras hage finns mycket skog att ta skydd i mot äckliga bromsar och flugor och annat.

Dock har det varit en massa bråk i hagen efter att den nya hästen kom. Den lilla ponnyn Bobbo har visat sig från sin absolut sämsta sida och jagat både Fauve och Kingen dag som natt. Båda var helt söndertrasade efter bara några dagar och Fauve blockhalt så vi var tvungna att köra henne tillbaka till stallet. Troligtvis har hon fått lymfangit i ett sår på bakbenet och hoppas verkligen att det inte är något värre! Kingen blev någon dag efter sparkad av Bobbo och även han blockhalt och akut körd till Ultuna mitt i natten. Vi får se vad utsikten för honom blir. Usch, blir så arg när hästar beter sig så och inte slutar att gå på och attackera trots att de hästarna säger att de ger sig och går därifrån! Men men, inte så mycket att göra åt när det gäller hästar. Vi vill ju trots allt att de ska få gå i sin stora flock och få vara just hästar. Tur att han inte är så mot resten av flocken!

Är kattvakt denna vecka också, vilket inte gör att jag får mycket sömn. Katten är min lillasysters Ville och han är van att gå ute dag och natt och endast komma in för lite mat, kel och vila någon timme innan han får gå ut igen. Men hos mig måste han vara inne dygnet runt, eftersom jag bor i stan och vågar inte släppa ut honom. Det innebär inte så mycket sömn för mig och kokhett inne i lägenheten då jag itne vågar ha några fönster öppna. Nåja, tur att han är så söt och att han bara stannar i fem dagar!

Igår kom jag iväg lite tidigare ifrån jobbet för att Charlottes (från Nääs) elever, som går någon ridutbildning på John Bauer-gymnasiet skulle ha en minivariant av hästskötarexamen i vårt stall. Glen skulle vara med, men endast som pyssel-häst. Så hon var ren och fin när jag kom med flätor i manen. De skulle även ha Riffi och Jano, alla snälla hästar så det gick superbra. De höll på och longera när jag kom och var i princip nästan klara. Efteråt hade vi en frågestund där jag först berättade om min examensdag och sedan fick de ställa en massa frågor till mig. Jag tror att de tyckte att det var givande, jag hade i alla fall tyckt att det var super om jag hade fått en sådan förberedelse.

Efteråt tog jag en promenad till Mia för lite fika. Känner mig så duktig, 15 minuters effektiv gång, mycket bra för att vara jag. När hon slutade åkte vi till Arninge och Granngården för att handla foder och Apoteket för att hämta ut maskmedel mot blodmask. Självklart hade de inte fått in det än, så det får vi hämta idag istället. Glen hade en stor mängd blodmask (lilla) efter täckprovet vi gjorde i förra veckan. Redan förra året hade hon mycket ca 500, men nu var det ännu mer, över 700! Vi börjar misstänka att hennes maskar har blivit resistenta, men vi hoppas på att de inte är det. Enligt Stickan, vår veterinär, ska vi testa att ge henne två doser med någon veckas mellanrum nu, så får vi se hur det ser ut efter det.

Jag hoppas verkligen att det tar på maskarna! Jag vet inte om det finns något man kan göra om maskarna har blivit resistenta? Har försökt googla, men hittar endast förebyggande åtgärder, inte vad man ska göra när det inträffar. Är det någon som har något tips får ni gärna kommentera!
 


Vi använde oss av maskkontroll.se, 179 kr/häst om man har minst 3 hästar. Bilden är länkad och tagen från deras hemsida.

Har ju helt glömt bort att berätta hur det gick på min examensdag!

Det började med att jag var så nervös att jag inte kunde sova på hela natten. Vaknade flera gånger och trodde klockan var 12 på dagen, helt säker på att jag försovit mig, när klockan egentligen bara var tre eller fyra. När jag väl sov drömde jag en massa stressdrömmar att jag ramlade av hästen och inte kunde någonting och att allt gick fel.

Hur som helst, gick upp vid sex och åkte hemifrån kvart i sju. Resan dit gick bra, lite köer på essingeleden men helt okej, och jag hittade med hjälp av Eniro rätt direkt. Det tog ca en timme och tio minuter.

När jag kom dit visade det sig att vi var åtta personer som skulle göra provet. Först fick lite information om hur dagen var upplagd, presentation av bedömarna och så fick vi alla presentera oss lite kort. Efter det var det dags för två skriftliga prov, ett i hästkunskap och ett i foderlära. Dessa skulle vi skriva klart på 45 minuter (!) så det var lite stressigt. Jag tyckte det kändes helt okej på båda proven, någon liten miss här och var men i det stora hela helt okej.

Därefter skulle vi göra i ordning våra hästar för ridprovet, som var väldigt simpelt. Mina hästar passade inte mig alls utan var väldigt tråkiga, tyckte jag. Red ca 20 minuter på den första, sedan byte och kanske 15 minuter på den andra. Vi fick rida olika ridvägar, i alla gångarter och stå i lättsits. Sedan bytte vi tillbaka till den första hästen som vi red, som vi skulle visa häst vid hand. Tillbaka in i stallet, av med sadel och sedan direkt tillbaka in i ridhuset igen. Min häst var väldigt enkel att komma ihåg: okänd stam, brun, vita hår i pannan, inga tecken på frambenen, vita fläckar på bakbenen. Hon var även väldigt enkel att föra så det momentet kändes också väldigt bra.

Efter häst vid hand hade vi longering. Två hästar gjordes i ordning, och man fick vänta på sin tur utanför ridhuset. När jag kom in och tog min häst, fick jag först svara på några frågor om longering. Därefter sätta igång direkt. Väldigt simpelt, då min bedömare i princip sa åt mig hela tiden vad jag skulle göra, och samtidigt fråga mig hur jag tyckte tempot var och inspänningarna var.

Sedan fick vi välförtjänt luncha. Jag hade ingen mat med mig och åkte in till Nyköping centrum för att käka. Hittade en trevlig restaurang, men var fortfarande så nervös att jag inte kunde äta så satt där väldigt kort. På väg tillbaka körde jag såklart vilse, men efter att ha kört något varv runt (Nyköping är väldigt litet!), hittade jag tillslut rätt. Detta gjorde såklart stressen ännu större!

Efter lunchen hade vi ett muntligt prov i foderlära och hästkunskap. Hästkunskapsprovet bestod i att dels namnge eller berätta användningsområde till ett antal föremål, knoppa man och linda arbetsbandage. Det gick väldigt snabbt och lätt, någon sak som jag inte visst vad det var men kom på i efterhand. Hästen jag knoppade var supersnäll och sänkte huvudet så det blev riktigt fina och runda knoppar på henne. Foderprovet var lite svettigare. Det stod flera fodersorter uppraddade på ett bord, som jag skulle namnge, gruppera och berätta om. Provledaren ställde en massa följdfrågor till varje foder också. Därefter gick han igenom det skriftliga provet som vi gjort på förmiddagen och ställde de frågor som man inte riktigt svarat rätt på en gång till. Jag var klar med foderdelen på 20 minuter, men vissa var inne i nästan en timme!

Sedan var det bara att vänta på reslutat. Oj så nervös jag var då! Fick vänta i nästan två timmar, och på den tiden hann man gå igenom hela dagen i huvudet och komma på alla möjliga fel som man själv tyckte att man hade gjort. Tillslut blev jag inkallad och fick höra att....

... JAG BLEV GODKÄND! :D

Siri ställde i sin blogg följande frågor om det underlag som andra har i sina hästar boxar:

1. Vad står din häst på för strö?
2. Vad är bra med just den sorten? Finns det någon nackdel?
3. Har du permanentbädd eller mockar du ut allt kiss varje dag?
4. Om du har bädd, strör du då på med kalk eller stalosan för att ta bort lukt och annat äckelpäckel?
5. Mockar du på något speciellt sätt? Ex. vallar längs boxväggarna, som en kulle i mitten, helt horisontellt längs hela bädden osv.

Här kommer mina svar:

1. Torv
2. Egentligen det ända vi får ha, för bonden som ska använda det som gödsel på sina åkrar. En annan fördel är väl att det är rätt lättmockat. Nackdel är att det blir väldigt mörkt i boxen, det dammar, har man balarna ute fryser dem och blir väldigt svårhanterliga.
3. Permanentbädd, men kommer det blöta upp till ytan mockar jag bort det.
4. Jag bör strö över kalk om det blir blött, men slarvar mycket med det... mockar som sagt bort det blöta istället och strör över torrt.
5. I princip helt plant, kanske lite tunnare där jag lägger höet/längst fram i boxen. Om jag lägger in en ny torvbal hackar jag inte sönder hela helt utan lämnar några "kakor" som hästen kan få roa sig med. Men efter någon dag jämnar jag till bädden.