Tankar kring hästars hållbarhet
Jag läste precis en mycket bra artikel på Hippson, ”Träna varierat för att få en hållbar häst”, utefter ett seminarum som Folksam ordnade under Falsterbo med Pether Markne och Lars Roepstorff, som fick mig att fundera lite kring deras resonemang. Jag håller med båda två i deras åsikter om hästars träning, det låter helt vettigt. De anser att de flesta ridhästar idag tränas för lite och vid mätningar av Strömsholms ridhästars puls vid träningar når de knappt upp till halva deras maxpuls, och för att få en högre puls skulle de behöva gå 1,50-hoppningar varje dag!
Vad jag kan tycka är fel i deras resonemang är deras generalisering, att alla hästar skulle behövas tränas mer. Visserligen tar de upp skillnader mellan trav- och ridsporthästar och att de inte kan jämnföras, men det känns rätt extremt. Hästen är en individ som blir vad man gör den till, alltså är det oftast människans behov av prestationstyp på hästen som styr dess kondition. En häst som endast hobbyrids med några små tävlingar då och då behöver inte ha samma kondition som en häst som regelbundet tränar och tävlar i större klasser. När det gäller hållbarheten anser jag att upplägget får anpassas utefter individen och ryttarens syfte samt mål med hästen. Däremot håller jag självklart med om att det är otroligt viktigt med variation i hästens träning!
En annan sak som fick mig att fundera vidare är skrittmaskinerna. Pether säger i artikeln att han inte har något emot skrittmaskiner men att han själv inte har någon utan skrittar alla sina hästar för hand. Min fundering är när och i vilka situationer som hästar behöver skrittas flera gånger om dagen/i veckan, antingen för hand eller i skrittmaskin? I vårt stall går alla hästarna, 13 stycken i olika storlekar, kön och ålder, i samma hage hela året runt. Det är förstås en stor hage och detta förenklar för in- och utsläppen, då de får gå in själva i sin box. Eftersom alla dessa hästar är väldigt olika, och många av dem unga, rör de på sig väldigt mycket i hagen genom att de leker med varandra eller vandrar runt. Det är även i hagen under stor del av dagen, i princip från 8 på morgonen till 11 på kvällen sommartid, eller 5 på kvällen vintertid. Min fundering är hur mycket av skrittandet som kan ersättas av denna typ av hagvistelse? Jag tror absolut att det är mycket viktigt att hästarna får möjlighet att röra på sig under dagen, men att skrittas i maskin eller för hand måste väl vara bra främst för de hästar som går i små hagar med få kompisar? I vårt fall anser jag att en extra skritt-tur är ganska överflödig, även om jag absolut tycker att det är viktigt att endast skritta ut sin häst i skog och mark eller promenera med den då och då, men det är en annan sak än vad jag menar här.
Jag skulle tycka att det vore intressant om det gjordes en undersökning på detta! Jag skulle gärna vilja veta hur tillräcklig en hel dagsvistelse i stor hage med flera kompisar i varierad ålder och rörligheten i hagen under dagen påverkar hästens fysik och uppfyller dess krav på skrittmotion och fysiska behov så som hovmekanismens funktioner, som Lars tar upp i artikeln. Kan en sådan utevistelse helt tillfredsställa behovet av skrittmotion?
Pether Markne och Lars Roepstorff i Falsterbo, bilden tagen från hippson.se
Ny forskning om hur formen påverkar rörelsemönstret
Det som jag tyckte var mest intressant var att det egentligen inte spelade så stor roll i vilken form hästen går när det gäller att få vikten överförd till bakbenen. I normalt läge, utan ryttare, går hästen med 56 % av sin vikt på framdelen. När en ryttare sitter upp ökar denna siffra såklart. Testet visade att som bäst kunde vikten på framdelen minskas till 57,4 % med ryttare. Det som jag tycker är intressant i detta är att detta går lite emot den filosofi som vi har med varför vi arbetar hästarna i dressyr. Den största orsaken, som jag har lärt mig och som även Dressyrmupparna tar upp i ett av sina inlägg, är för att få en viktfördelning förflyttad från främre delen till den bakre delen. Denna forskning visar att detta inte gör någon skillnad oavsett i vilken form man rider i dressyren. Det enda som i testet fick vikten att förflyttas bakåt var när hästen gick med huvudet mycket högt samt med nosryggen långt framför lodlinjen. Detta är däremot inte att föredra för att hästen iom att den höjer sitt huvud och sträcker på halsen så pass mycket för att vikten ska fördelas bakåt, även sänker ryggen. Detta medför att hästen inte kan använda sina ryggmuskler och ryttaren kommer i princip att sitta direkt på ryggraden, vilket kan medföra stora ryggproblem.
Något annat som de tittade på var hur hästen rörde sig, om ryggens rörelsemönster påverkades vid de olika formnivåerna, i skritt och trav dock utan ryttare. Något som jag tyckte var intressant här var att steglängden påverkades beroende på i vilken form hästen gick i i skritten men i traven spelade formen ingen roll in på steglängden. Jag trodde att en lägre form skulle medföra längre steg även i traven men tydligen inte, så det var intressant! Tänkvärt att komma ihåg när man själv rider hästen i form i trav, att det är ryttaren som måste påverka steglängden om den vill ha en längre eller kortare steglängd, inte hästen själv, och ryttaren bör inte ta förgivet att en viss form medför e viss typ av steglängd (jag tänker då framförallt på när man travar av hästen i en lägre form efter ett ridpass, att fortfarande se till själv att den länger steget och sträcker ut och inte går kvar i en mer samlad trav fast i låg form). Något som tas upp i forskningen är att i skritten med en hög form/huvudposition minskar de roterande rörelserna i ryggraden samt påverkar ryggens rörelser i sidled. Detta vet jag helt ärligt inte om det är negativt elelr positivt! Samtidigt som man vill att hästen ska vara rörlig i kroppen och speciellt i ryggen, så vill man ju också att den ska vara stabil och stadig för att kunna stödja sig i arbetet. Är det någon som har några funderingar kring detta?
Den slutsats jag drar av detta är att det inte är viktfördelningen som är det viktiga när vi rider hästen i någon form, i dressyr. Det är arbetet med muskler, främst dess ryggmuskler, samt att rida hästen på ett balanserat sätt för att stärka den, och självklart även för lydnad. Viktfördelningen kommer vi nog inte att kunna påverka så mycket under en normal ritt, utan att det blir skadligt för hästen.
Är det någon annan som har någon annan åsikt i frågan?
