Wira är över...
...och nu kan sommaren äntligen börja! Har dock ingen mer semester, så någon längre ledighet får jag inte denna sommar. Jag lovade en liten sammanställning över wira-tiden, så här kommer den.
Årets wira-säsong var den bästa på länge! Vår regissör börjar bli riktigt varm i kläderna och jag tyckte han fick med alla på och bakom scen på ett ypperligt sätt, och det känns som om hans energi och positivitet har smittat av sig till alla runt spelen, vilket gör att stämningen i år var den bästa på länge. En eloge till honom för det!
Första veckan som vi repade hade vi inte hästarna uppe, vilket gjorde det rätt onödigt för oss hästfolk att vara där. Glen har varit halt veckan innan, men denna vecka kunde vi börja sätta igång henne igen, så det blev mycket prio av stallet istället för wira då. Det är väldigt intensivt för hästarna under de två wiraveckorna som de är med, så det kändes viktigt att snabbt få upp henne i bra kondition. Tack och lov är hon ingen häst som snabbt faller i kondition, troligen tack vare sina fullblodsgener.
Hästarna åkte upp under midsommarhelgen, alltid lika kul att se dem släppas en efter en i den stora hagen. De flesta är wira-veteraner vid det här laget och det är så roligt att se dem hälsa på varandra och genast hitta sin plats i gruppen. De känner garanterat igen varandra och det är numera sällan några problem med att släppa ihop alla hästarna tillsammans, trots att de är totalt 11 stycken!
Repetionsveckan med hästar gick bra. Glen var i år endast lakej-häst, det vill säga endast jag och Carro turas om att rida henne in på scen och det är endast en entré utöver applådtacket förståss, så det passade ganska bra. Jag märkte direkt att Glen visste vad hon skulle göra, men det var mycket runtomkring scenen som hon har glömt och som var väldigt läskiga, bla de stora högtalarna vid scenkanten. Vår sorti kom hon direkt ihåg vad den innebar; fullt sken ut, helst över en död patron! suck...
Genrepet gick mycket bra, likaså premiären och den efterföljande premiärfesten. På måndagen hade vi en spelfri kväll (tydligen standard att ha måndagar lediga i teatervärlden...), så vi hästtjejej bestämde att samla ihop alla som ville och göra reklam för spelen inne i Åkersberga. Det var väldigt lyckat! Vi sålde många lotter, där man kunde vinna biljetter till teatern, och samlade ihop nära 2 000 kronor tror jag! Jag vill tro att det var tack vare vårt promotande som det dagen efter nästan var helt fullsatt på läktarna på kvällen.
Jag och Alex som göra Wira-reklam i Åkersberga
Spelveckan gick mycket bra, så när som på en dag då allt under pjäsen gick fel; felsägningar, fel entréer, fel musikspel osvosv... Men eftersom resten av veckan gick bra, så tog väl det ut allt. Glen blev tyvärr sparkad i hagen under onsagdsnatten, rakt på revbenen, precis under sadeln där skänkeln ligger vid. Hon var rejält svullen och hade mycket ont, så hon fick vila resten av veckan, och jag och Carro kunde låna Glens fina dotter Riffi. Det var väldigt roligt, då hon är väldigt välriden och fin, men jag saknade Glen extremt mycket då hon har mer power och är enligt mig roligare att rida.
Hursom, spelkvällarna avslutades med utgångar, grillkvällar och annat skoj, så trots att jag tog semester denna vecka kändes som om jag hade ett fulltidsjobb! Det var nästan skönt att vara tillbaka på jobbet på måndagen, även om jag var rätt trött efter att ha kört hem hästar till klockan ett på natten på söndagen efter spelen.
Tack alla fina Wira-spelare för ett underbart Wiraår. Jag hoppas vi ses nästa år allihopa och att det kommer många fler besökare så att vi får fortsätta i flera år till!
Jag och Glen inne på scen
Patron och Smida liar
Applådtack
Till er som inte vet vad Wira Spelen är, gå in på hemsidan www.wiraspelen.se och se till att gå och titta nästa år!
Helgen med clinic, invigning samt ridning såklart
Kyra instruerar Kristian, som sitter på en Grand Prix-häst efter Briar
Efter det bar det av till Mias salong för mingelkväll! Therese, en kompis till mig, har nyligen tagit sin massörexamen och kommer att ha praktik hos Mias frisersalong, vilket skulle firas med bubbel, tilltugg, massa folk, erbjudanden med mera med mera. Det blev så lyckat! Massor med folk kom och det var knappt alla fick plats inne på salongen vid vissa tilfällen.
Therese kompis Jennifer kom, som vi även träffade på clinicen då hon hade ett stånd där med en ny sadelpadd som introducerats i SVerige. Jag var nyfiken på dessa nya paddar, som är gjorda av någon typ av tempurliknande material men tydligen unikt och sägs vara den bästa padden på marknaden! Hon tog med en och visade, men jag är lite skeptisk trots att jag föll för den snygga bruna färgen (självklart tog hon fram en färg som jag ääälskar!). Jag har nu en Mattes-fårskinnspadd på Glen som jag är mycket nöjd med och det jag gillar med fårskinn är att det värmer och ökar på så sätt blodcirkulationen. Nåja, ska ta Gabriella till stallet i veckan för att prova en sadel, så då ska hon få passa på att titta på padden och säga vad hon tycker om den. Padden heter Ogilvy Equestrian Half Pad, och säljs av Fab Pads.
Under mingelkvällen passade jag även på att göra en hårtest, vilket visade att mitt stackars hår är svagt och tunt, ingen nyhet i och för sig. Fick lite tips på vilka typer av produkter som jag ska använda, så det var bra. Efteråt satt vi kvar och pratade till sent på natten, det var verkligen så trevligt!
Idag hade jag planerat en heldag i stallet, då jag hade två hästar att ta hand om. Mia var iväg och tävlade (hon och Diablo kom precis utom placering av över 30 startande så det var synd men de var så duktiga) så jag hade lovat att ta en av hennes hästar Riffi, som för övrigt är Glens avkomma! Tog en tur först på Riffi-piffi ut i skogen tillsammans med Madde och Kingen. Det var så mysigt! Allt har börjat smälta och våren är verkligen påväg, så även om det var grått ute så kändes det trots allt som riktig vår! En del klättring och skritt över en åker med djup mjuk snö, så hästarna blev lite smått svettiga men det var rätt lagom. Måste passa på att rida i snön nu innan den försvinner, så bra hjälp för att hästarna ska lyfta ordentligt på hovarna och lite extra motstånd och träning när man skrittar i djupsnö.
Glen Riffi
Sen var det bara Glen kvar. Efter inspirationen från clinicen blev det lite trimmning på volten. Hon har ju inte gått så mycket i veckan eftersom hon haft lite ont i ryggen så nu är det dags att sätta igång igen, då hon idag inte markerade någonting! Så skönt! Till en början var hon pigg och ville bara springa, men efter att ha ridit fram ett tag i låg form så började hon slappna av, så jag tänkte att det passade bra att börja plocka upp henne i formen. I vänster var gick det jättebra! Hon stödde sig inte hela tiden utan föll ut en del, men jag var helt klart nöjd! I höger varv var det lite tyngre, och i traven ville hon springa ifrån arbetet, men det blev bättre. GJorde många övergångar och tempoväxlingar, genom att spänna och slappna av i magen vilket jag behöver tränna jättemycket på och det gick superbra efter att Glen slappnade av! Hon är så smart lilla hästen och fattar direkt vad man vill. Red mycket på en stor volt och varvade hela tiden med mindre volter och flyttningar av bak- och framdel. Rätt lagom för första träningen på ett tag. Hon hade en väldigt fin trav idag, riktig trav, så allt arbete ger verkligen resultat på henne! Sen tog jag ut henne på åkern och galopperade lite i båda varven innan jag skrittade av en lång stund.
Imorgon blir det ingen hoppträning, för Anna Karin har äntligen fått sin bebis! Supergrattis till henne! Så nu måste vi hitta en ny hopptränare som kan komma till Täljö och träna oss. Alla tips mottages!
Göteborg Horse Show 2011 slut för i år!
Det känns lite trist att vara hemma i vardagen igen efter att ha varit i Göteborg hela helgen! Konstigt att vara tillbaka på jobbet i samma rutiner och inte träffa Eve, Anna, Madde eller Micke! Nästan deprimerande. Inte gjorde det saken bättre att de har kommit närmare våren i Götet än vad vi har gjort hemma i Stockholm, med plusgrader och regn. Här finns fortfarande massor med snöberg kvar och det är fortfarande svinkallt!
Vår vistelse i Göteborg kan sammanfattas med;
Mycket skratt, övertrötthet, onda fötter och snygga hästar
När vi kom ner på fredagen fick vi vår första besvikelse; hotellet som vi hade bokat, Apple Hotell, var svinkallt, låg en bit utanför city samt rummen vi fick låg på varsin ände av byggnaden (dvs en halvtimmes gång mellan rummen). Den så kallade middagsbuffén som de bjöd på skulle väl inte jag kalla buffé, men den var helt ok (förrutom första kvällen då vi fick fläskfilé som jag hatar! Det tråkigaste som finns!!). En till två rätter, sallad och bröd. Vi hade bestämt oss för att gå ut på kvällen, så vi beställde in vin och cider och öl och fortsatte sedan på rummet när vi gjorde oss i ordning. Därefter tog vi taxi in till city. Vi hade dock ett problem; Madde är bara 17 år! Annas bror jobbar på ett uteställe som kock, så han fixade in oss iaf. Där skämde jag ut stackars Anna med att ropa efter garderoben, vilket barer i Göteborg tydligen inte har... Sedan träffade vi några trevliga killar som vi pratade med en stund, samtidigt som Micke gick ut och pratade högt om att vi hade fixat in en 17 åring. Inte så bra, för det slutade med att vi blev utslängda. Vi gick vidare till baren bredvid och med otrolig tur (alla visade leg utom Madde!) kom vi in där istället! Där stannade vi ett tag innan vi drog vidare till ett ställe närmare Avenyn som under kvällen haft liveband. Väl där dansade vi som sjutton tills vi blev hungriga och åkte in till Burger King och åt hamburgare och efter det hem till hotellet och rakt i säng. En väldigt lyckad kväll med andra ord!
Det blev inte mycket sömn den natten då vi bestämt att vi skulle upp tidigt för att hinna gå på mässan och sedan ut i Göteborg och kolla in staden. Ett stort plus för hotellet var iaf deras frukost, de hade allt utom pannkakor och jag åt så jag i prinicip var mätt hela dagen, vilket behövdes för att orka in på mässan. Vi tog spårvagnen in, vilket var lite kul. Inne på mässan var det fullproppat med folk! Första montern vi dök in i hade jättesnygga läderchaps från Italien för endast 500 kronor, så jag köpte ett par på en gång. Hade lite svårt att bestämma mig för om jag skulle ha en lite längre modell eller lite kortare, tog den lite kortare, ska ta kort på dem på senare och lägga ut så får ni säga vad ni tycker. Vi var nog inte inne i alla montrarna, för oj så stort det var! Svårt att veta tillslut var man varit och inte. Gick förbi bloggmontern iaf och hälsade på Eleonor och Sabina, två stora bloggare så det var kul. Fick en goodiebag också :) Mässan drog ut på tiden, det blir lätt så med många viljor och när man måste leta reda på varandra hela tiden, så vi kom inte ut därifrån förren vid fem! Och då var alla så trötta så vi ville bara till hotellet och sova! Vilket vi också gjorde. Vaknade igen vid sju och gick och åt middag. Resten av kvällen spenderades på hotellrummet, med Melodifestivalen och kortspel (det är helt otroligt hur roligt fem personer i ett litet hotellrum kan ha!) samt i en soffgrupp i hotellets foajé där vi lekte gissa personen med lappar i pannan. Vi var helt sjukt övertrötta så leken blev väldigt rolig!
Inte heller natten mellan lördag och söndag fick vi särskilt mycket sömn, så trötta upp på morgonen för att packa och äta frukost, innan vi tog bilen in till Skandinavium. Vi hann precis in i tid för att se omhoppningen för young rider'na, oxh efter det såg vi speed-finalen.. Något som jag blev lite fundersam över var att YR-hästarna var mycket mer stressade, nervösa och ofukuserade, både under hoppningen och efter, än de som "proffsen" hoppade i speeden. Kan det bero på att de yngre ryttarna, att erfarenheten och allt som hör med den till kanske inte riktigt finns än? Eller att de faktiskt inte har råd med lika fina hästar som proffsen? Jag tycker att på den nivån borde hästarna vara i princip likasinnade. Jag vet inte, men det var en tanke jag fick som jag ska fundera lite mer på. Efter finalen gick vi för att äta lite lunch och titta lite på mässan. På Eat and Go inne på mässområdet hade de världens godaste pizzor, med champinjoner, skinka, ruccola och massa ost! Dock var det långa köer, vilket gjorde att vi helt missade agilityn och mounted games, vilket jag var lite lessen över för jag hade gärna sett galna ponnyer som springer stafett. Men men, får bli nästa år. Tycker det är ganska dåligt att det inte skriver ut ungefärliga tider i programmet så man vet när man ska vara på plats så man inte missar något! Sedan var det Rolex-hoppningen, vilket var helt otroligt! Jag var så imponerad av alla hästarna och ryttarna, men självklart mest av Angelica som i princip är helt okänd och otippad och vinner! Jag tror inte att någon i publiken kunde hålla igen tårarna när Jessica intervjuade henne, och hennes svar var så perfekta. Det var riktigt häftigt att se 1,60-hoppningen live, har nog bara sett så hög hoppning på tv förrut! Läskigt var Peders omkullridning, alla höll för andan och en del skrek högt. Arctic linkade, snubblade och haltade ut, men jag läste på Peders Twitter att han var hos veterinären igår och tydligen mår han okej, så det var skönt att höra. Efter hoppningen sprang vi direkt till bilen, vilket inte hjälpte för vi hamnade iaf i bilkö påväg ut ur parkeringsgaraget. Nästa år ska vi ställa bilen högst upp!
När vi kom hem var jag så trött så jag damp ner direkt i säng och vaknade inte förrän halv tolv dagen efter! Då blev det stallet och ridtur med Madde, så någon blogguppdatering från helgen hanns inte med förrän nu!
Kör en GHS: Sammanfattningsvis som Eleonor:
Bästa: Angelica Augustssons vinst, helt klart!
Sämsta: Hotellet... kan bara säga att jag är besviken.
Roligaste: Allt flum och alla skratt när vi var för övertrötta för att ens prata med varandra!
Sjukaste: Att vi fick in Madde på tre uteställen! Det hade aldrig funkat i Sthlm.
Maten: Frukosten och pizzan i särklass bäst, annars bara äcklig snabbmat, dvs inte särskilt nyttigt
Shoppingen: En hel del! Det mesta bra också, så jag är nöjd. Synd att vi inte hann shoppa annat än hästprylar bara.
Publiken: Galet! Inte fullsatt, men nästintill på Rolex-hoppningen. De skriker, skrattar, gråter alla. Det enda negativa tycker jag var allt sorl i omhoppningen, det tycker jag är lite väl taskigt mot ryttarna och hästarna som hoppar.
Otäcka: Peders krasch med Arctic in i hindret! Det var ritkigt otäckt och onödigt. Något sådant tycker inte jag ska hända på en innomhushoppning på den här nivån!
Lärdom: Parkera högst upp i garaget, så man slipper vänta på att alla ovanifrån ska ut! Samt att ta med ännu mer kontanter, eftersom inte ens matställena i arenan tar kort, vilket suger!
Arrangemanget: Mycket bra, bättre än Globen! MEN nästa år måste de skriva tider i programmet!
Kändisspotting: De var överallt! Stötte in i Malin Baryard, Roffe mfl flera gånger!
Tråkigaste: Mässans trendavdelning. Jag trodde tanken med den var att visa helt nya produkter eller märken, som inte kommit ut på marknaden, utomlands eller i Sverige, ännu och fortfarande var i idéstadiet, men inte. Bara samma gamla produkter, kanske med nya färger på ridbyxorna eller så, annars inget nytt.
Onej, ojaa!: Mina favorit byxor, svarta tajta G-star, sprack i över hela rumpan när vi var ute och dansade, och jag hade inga andra byxor med mig! Tur att Micke hade med sig ett par extra, super snygga svarta, tajta, lappade som var för små för honom men passade mig perfekt!
Och här kommer lite bilder också:
Galenskaper i bilen påväg ner till Göteborg
Anna undersöker Teknas färgglada sadlar
Anna tittar fram bakom drivor av ridbyxor!
Duktigaste och sötaste hästarna! Observera den fina rosen i Frieserns man!
Fulaste prylen på mässan tror jag! Brunt skydd med babyblått ludd.
Angelica Augustsson vid prisutdelning Rolex 1,60-hoppningen www.ridsport.se
Ute på krogen, Madde, Eve och Anna
Micke och Anna på dansgolvet
Löshoppningsclinic 18/2 ÖR
Okej, jag kan förstå att de vill göra det basic, eftersom det var för alla elever även barn och nybörjare. De hade satt upp en löshoppningsbana längs med ena långsidan av ridhuset. De flesta barnen stod i manegen, medan de vuxna satt på läktaren. Visserligen var man tvungen att ha hjälm när man var i manegen, men jag personligen tycker att det var för mycket barn där att säkerhetsrisken ökade. De hästar som visades var alla ridskolehästar. Det var oklart om de hade löshoppats förrut eller inte, vilket kan medföra en säkerhetsrisk om hästen inte alls vet vad som väntas av den och till exempel istället för att stanna efter att den hoppat, rusar vidare och springer runt i manegen (vilket hände med en av hästarna).
Vidare lät de två barn stå och ta emot hästarna, med en knallröd hink med havre och inget grimskaft. Detta gjorde att hästarna först blev rädda för hinken och ville inte gå fram. Sedan när de skulle ta hästarna tog barnen dem i bettringarna, vilket inte jag ser som särskilt säkert. Endast ett grimskaft fanns i hela manegen att använda sig av, och det höll ledaren i. Det var ledaren som släppte hästarna, vilket var bra men hennes teknik vid släppet kan man ju disskutera vidare om... Hon smackade på hästen samtidigt som hon höll i, vilket gjorde att hästen sprang bredvid henne med huvudet böjt innåt, vilket inte jag anser vara någon bra utgångsposition. Hellre att man tar lite längre satts åt hästen, om man är osäker på att den kommer att få upp galoppen ordentligt. Piskförarna var också lite äldre så det var bra.
Som ni hör var jag inte överentusiastisk och ganska kritisk till clinicen. Den första ponnyn de visade var en ganska ny ponny på skolan, ganska ung (jag tror han är 6 år). Han hade tydligen löshoppats innan och han visste precis vad det handlade om. Inga problem där.
Den andra ponnyn de tog in var en liten shettis-typ, lite äldre. Den visste inte riktigt vad den skulle göra och såg mest förvirrad ut, sicksackade i trav fram till hindrena men hoppade i alla fall.
Den tredje hästen de tog in var en av ridskolehästarna, som funnits på ÖR ett bra tag. Om han blivit löshoppad någon gång så var det nog länge sedan, för han verkade inte alls avslappnad och förstå situationen, utan sprang förbi barnen och var rätt stirrig. Det hela började med att ledaren ledde honom snett över hindrena, så när han skulle hoppa själv sprang han på sidan och vägrade eftersom han kom snett på dem. Det bästa för att hästen ska förstå hur den ska gå över hindrena, är att själv leda den exakt där man vill ha den, det vill säga mitt över. Han stannade även mitt mellan hindrena. I det fallet ansåg ledaren att man lägger ner bakre bommen så att hästen får springa tillbaka för att sedan gå på hindrena igen, för att det var enklast. Jag vet inte exakt vad som är rätt eller fel i denna situation, men jag anser att man bör lägga ner den främre bommen eftersom man aldrig vill att hästen ska få för sig att springa tillbaka och hoppa hindrena bakifrån. Hästen ska enligt mig bara tänka att den ska frammåt i den riktningen och att det inte är ett alternativ att kunna springa tillbaka och hoppa hindrena bakifrån. Det kan ju faktiskt medföra en ökad säkerhetsrisk! Detta är som sagt mina åsikter.
Efter det gick vi, jag vet inte om de tog in några andra hästar för vi frös och ville hem och äta och så intressant var det faktiskt inte. Det hade kunnat varit mer intressant om de tagit med någon av de unghästar som de har på skolan för att visa hur man börjar och lär hästen att löshoppas.
Julshow på Täljö 12/12
Täljö hade annordnat en julshow, som bl a innehöll hopptävling täljö mot svinninge, hundhoppning/agility, luciatåg med alla oss från svinninge, dressyruppvisning till musik samt rasparad.
Jag skulle hoppa Glen i tävlingen och rida henne i rasparaden. Amanda skulle ride Glen i luciatåget, så hon fick rida dit henne medan jag åkte i förväg för att hjälpa till med hinder osv. När de ko alla från Svinninge till ridhuset såg jag att Glen inte såg hel ren ut i bak. Efter luciatåget berättade Amanda att Glen gått omkull i ett dike påvägen dit. Hon var lite svullen och varm och hade några småsår, och markerade i skritt, så det blev ingen hoppning för oss, så trist! Nu verkar hon tack och lov mycket bättre, så det var nog ingen fara, men vi tar det lugnt med henne i några dagar för säkerhetsskull..
Men jag fick låna en annan häst, Beljano, jättefin Arab, av en i stallet så jag kunde vara med ändå! Har aldrig suttit på hästen förrut, men han var jättetrevlig och det kändes inte som om vi hade några problem med att komma överrens. Hoppade 50 cm, och det gick hur bra som helst! Han hade lite konstiga gångarter, så avstånden mellan kombinationerna blev sådär, men det va ju så lågt så det gjorde inget. Sjukt kul var det, och jag hoppas att jag får hoppa honom igen! Ägaren sa att om inte Glen är bra i benet till hoppträningen nästa vecka, får jag gärna hoppa Jano. Så skönt att hoppa i en riktig hoppsadel igen också! Fick tillbaka lite självförtroende igen och det behövdes! Tyvärr vann Täljö mot oss rätt rejält, men det gjorde inget :) Svinninge vann iaf hundhoppningen, där vi var bäst! Amanda vann med sin hund Lilith och två kom Mia och Sting.
Fick rida Jano i rasparaden också, vilket var kul. Hade förberett en massa texter, vi har ju rätt många olika raser i vårt stall, så det blev lyckat! Tyvärr var det många som hunnit gå då, då det blev rätt sent och kallt. Till nästa år kan jag tipsa Täljö om att börja tidigare med showen, kanske redan vid halv ett.?
Har inte så mycket bilder från showen tyvärr, men här är ett på Amanda och sötaste Glen innan de rider iväg till Täljö:
Sthlm Horse Show
Jag såg fredagens mittenföreställning, och måste säga att jag tyckte den var mycket bättre än den brukar! Det enda som jag saknar är en hoppclinic. Agria-hoppet är kul att se, och jag blir ju som vanligt väldigt taggad av att se dem. Det är ju en nivå som jag känner att jag skulle kunna vara med på om ett år, om allt funkar som det ska med min och Glens träningsutveckling...
Tränarnas hoppning var mycket bra, men hade gärna haft lite mer kommentarer när de rider om hur de ser på banan, hästen, sin egen form osv. Lite som en clinic med deras proffskommentarer samtidigt som de hoppar, eller ja innan och efter kanske.
Barbacka-hoppningen var sanslös!!! Har aldrig sett något liknande och är grymt imponerad! 1.90 cm utan sadel! Känner att jag ligger lite i lä där, hoppade kanske 50 cm barbacka när vi red från ridhuset i fredags.
Sist var det islandshästarna, 5-gångs tävling. Det var länge sedan de hade med passen i bedömningen, så det var superkul att se tyckte jag! Och mycket bättre hästar med! Förra året tyckte jag att knappt någon var ren i sina gångarter, men i år var de riktigt bra. Jag har suttit lite som sekreterare åt domare under bedömnings-tävlingar, när jag praktiserat på Agersta Islandshästcenter utanför Uppsala för några år sedan, så lite tips därifrån har jag ju fått hur domarna bedömer, vilket gör det mycket roligare att titta på tävlingarna.
Lite shopping i Anexet hann jag också med, även om det vart lite tajt med tid. Red på förmiddagen, så var inte i Globen förrän vid halv två, och efteråt skulle jag och Andreas åka till Eve och Claes i Norrtälje för lite god middag och trevligt sällskap, så då hade vi inte riktigt heller tid att shoppa. Tyckte generellt att det var rätt trist shopping i år, och inte sådär överdrivet billga saker heller! Men några saker fick jag med mig hem och kan bocka av från min önskelista, samt även annat:
* Stallboken 2011 + några plastfickor till min tävlingsmapp
* Svarta lädertyglar med gummi på insidan
* Glen Gordon - vinter/allround vattentäta kängor
* Ridsport Special
* Tunna tävlingsridstrumpor
* En karda (för katter eller hundar) som jag tänkte att jag kunde använda till att ta bort skräp från kardborband
Sen delade Mitt Val ut lite gratisgrejer; hovkrats, gummisnoddar och mgt litet mobilsmycke (bra present till syster yster!). Gratis hovkrats är nog det bästa man kan locka hästmännsikor med, det är ju en förbrukningsvara för oss!
Köpte ett Back on Track-täcke till Carros hund också, snäll som jag är. :)
Eve hittade riktigt bra och billiga tömmar i läder, med rep närmast hästen, men de fanns bara i 14m, vilket var lite synd. Jag hade gärna velat ha längre, men ska kolla om jag kan hitta dem lika billigt i butik. Kom från Lyckås ridsport.
Idag är det hoppträning och då ska jag testa de nya tyglarna! Spännande
