Nu har Faxe varit hemma hos oss i fyra dagar och det är fortfarande sådär nervigt och pirrigt när en ny häst står i stallet, speciellt ens egen!

I måndags var jag och Faxe ute på en liten skogspromenad, tillsammans med Tomas och Pascal och Phrida som gick med deras rottweiler Obelix. Jag hade tänkt mig en väldigt lugn och okomplicerad tur i inte alltför svår terräng, tyvärr blev det inte riktigt så… Det började väldigt bra och vi gick först en bit innan vi kom till stora vägen och skogen, då fick Pascal gå först. En bit in i skogen gick det också väldigt bra, förbi läskiga elhus och följa stigar över grenar och bergsplättar. Inga problem sa Faxe. Sedan blev det lite snårigt och vi kom till ett dike som korsade den ena stigen. Där sa faxe tvärt nej, och började backa och ställa sig lite på bakbenen. Eftersom jag ville ha en lugn tur då och vi stod på ett ställe där det inte riktigt var läge att börja bråka, så sa jag till Tomas och Pascal att komma tillbaka så tog vi en annan stig istället. Det gick bra tills vi kom till ett ställe där det var två djupa stigar parallellt, och den ena stigen var fylld av en vattenpöl. Där ville Faxe inte heller gå, och inte heller på stigen bredvid, utan hittade en egen väg igenom grenar och upp på en brant bergsplätt. Jag som inte var helt beredd på detta puttades bak av en gren och hamnade bakom sadeln! Kan ju berätta att Faxes man var ganska hal och kort och inte mycket att hålla i heller… Det var tur att Faxe var så lugn och snäll och stod stilla och väntade medan jag kravlade mig tillbaka. Resten av turen hemmåt gick kanon. Så slutsatsen blev att det var nog lite väl mycket terräng för en första tur. Jag är imponerad av stackars Phrida som gick hela denna väg med oss!

Igår red jag lite på volten. Satte på mig väst och hade ett hållsnöre runt halsen på Faxe i fall att… Mina misstankar besannades då Faxe bestänmde sig för att testa lite vad han kunde göra med mig. Han ver väldigt seg (kan iof bero på att han nu går ute på nätterna och blir såklart trött av det för att han är ovan), hade fokus på allt annat utom på mig, vägrade svänga speciellt åt höger och från stallet, och började backa och ställa sig lite på bakbenen när han inte fick som han ville. Skönt då med ett snöre att ta tag i så man inte riskerar att dra hästen i munnen! Faxe var envis, men jag var envisare. Tillslut gav han sig då han förstod att det inte tjänade något till. Han var bråkigast i skritten och traven men sen gick galoppen bra! Och i slutet slappnade han av så mycket att jag kunde trava med lång tygel och han släppte ner huvudet ordentligt och jag kände hur hela hästen under mig slappnade av och gick självständigt, och jag kunde svänga hit och dit utan tygeltag. Så jag var helt nöjd! Men både Faxe och jag var ordentligt svettiga efteråt, och vi höll knappt på en timme mest i skritt och trav. Hoppas bara att han kommer ihåg detta till nästa gång, på torsdag då jag tänkte rida lite lätt markarbete för Mia :)

Igår var det första hoppträningen för Uffe för hösten. Eftersom Glen inte är i superkondition än hade jag redan från början inställningen att vi skulle ta det lugnt, men taktiskt nog tänkte Uffe samma sak så övningarna passade oss väldigt bra. Glen var knappt svettig efteråt och endast lite andfådd.

Vi fick börja med att trava över bommar, halvhalt och sedan trava över bommar igen på rakt spår. Därefter bytte vi till travbommar, skritt, travbommar. Sedan la Uffe upp ett kryss, och vi fick köra galopp in och trav ut. Därefter kryss på båda sidor och vi körde galopp in, trav, galopp ut. Detta tyckte Glen var väldigt onödigt. När hon väl har siktat in sig på ett hinder, då är det det som gäller och traven däremellan anser hon är en helt onödig gångart. Fick aldrig riktigt ner henne i trav! Men varken Uffe eller jag tyckte det gjorde något, då hon trots allt tog förhållningen mycket bra ändå, bara det att bryta till trav det är inte lika kul ;) Så jag var supernöjd ändå.

Efter det så la vi till ett hinder på sidan, så man var tvungen att göra en skarp sväng efter det första krysset, och man kunde hoppa det från båda hållen, beroende på vilket kryss man kom in på. Har försökt rita nedan. Innan vi gick från kryss till hinder, så red vi kryss, volt runt hindret, kryss i båda varv. Glen som fortfarande är lite stel i vänster, gick mycket bättre i höger varv, men vi tog oss igenom helt okej i alla övningar i vänster varv också, så jag är nöjd. Efter dessa två moment, gick vi vidare till att hoppa krysset, hindret och sedan ännu ett rättuppstående hinder, så att själva vägen blev som ett S. Detta gick bra när jag började i höger varv, men vi vänster gick det värre, och eftersom vi skulle hoppa åt båda hållen direkt tröttnade min ömma vrist. Det gjorde att jag fick till det en gång när jag började i vänster, men den vart inte snygg så Uffe ville att jag skulle göra om den, men då orkade inte min vrist så den svängen gick inte alls bra och jag gav faktiskt upp. Uffe tyckte det var okej för hon gick bra ändå, och han tyckte det var onödigt att slita på min vrist. Uffe är verkligen kanon tycker jag!

Vi avslutade med att svänga runt kryssen samt mittenhindret för att direkt hoppa det sista hindret åt båda hållen. Det var inga höjder vi hoppade, kanske max 80-90 cm, men glen kändes super hela träningen igenom och jag kände mig så nöjd med henne när vi kom på de sista och hon var mycket lyhörd och lyssnade fint på mina förhållningar och samlade sig bra innan sprången, i båda varven! Uffe var jättenöjd med henne, och han påpekade gång på gång under passat att han tyckte hon gick bra och var mycket fin, att vi har gjort stora framsteg sedan sist. Verkligen jättekul att höra! Så nu är jag supertaggad till nästa träning! Ska hem och sätta upp dessa övningar på volten, och tänkte ta endast upphöjda bommar och köra ett ordentligt markarbetspass med Glen, det tror jag kan bli bra.



På lördag händer det stora saker! Min alldeles egna häst kommer till stallet! Hittade tillslut en riktig guldklimp, och jag hoppas att han ska trivas bra hos oss och mig. Efter lördagen kommer förståss mycket att förändras, men jag kommer fortfarande att rida Glen 2 gånger i veckan och träna och tävla henne. Hoppas bara tiden räcker till! :)

Nu har vi börjat sätta igång Glen igen! Än så länge har hon mest skrittats ute i skogen och jag longerade henne lite på volten i skritt och ytterst lite trav. För att ha stått på vila nu ett tag så känns hon faktiskt riktigt bra! Stelare i vänster sida än i höger, men det kan vi nog lyckas få bort ganska snart. Nästa vecka börjar träningarna på Skånsta för Ulf Johansson. Nu har vi äntligen fått fast plats i gruppen så det är jättekul! Men det gäller att jag får Glen tillräckligt i kondition för det. Men vi kan ju alltid börja lite lugnt och behöver inte vara med på hela träningen om det inte känns helt bra.

Sen har det ju inte heller hjälpt att alla hovslagare i hela Uppland (känns det som) har haft semester eller fullt upp denna vecka som gått. Glen skulle ha fått nya skor i tisdags, men Martin blev akut sjuk och sängliggandes och kunde inte ta sig ut till oss. Alla hennes skor sitter löst och hennes ena baksko har hon tappat, den som sitter på hennes känsliga hov vilket inte är bra. Hon har fått en spricka i den gamla sprickan, vilket gjorde det rätt akut att få ut en hovslagare snart! Eftersom jag inte fick tag i någon uppstådde en smärre panik i mitten av förra veckan. Som tur var fick jag låna en boot, typ en känga, av Therese att sätta på. Så den har hon fått haft av och till och det har än så länge inte blivit värre iaf. Tyvärr har hon fått lite skav på karleden av den, och i rötmånadstider är väl inte det så jättekul, men det har tvättats noga och hållits rent så förhoppningsvis blir det ingen fara med det.

Sen har jag lite andra spännande saker på gång. Tittar ju runt lite efter en ny, yngre och grön häst att så smått börja med. Nu kan jag ha hittat en trevlig kandidat! Men berättar inget mer förrän jag har bestämt mig och allt är klart. Fortsättning på det följer helt enkelt J

I sommarhagen börjar betet att ta slut, så stackars Glen börjar bli riktigt mager, speciellt nu när hon har tappat alla sina muskler också. Vi bestämde oss för att börja stolpa och göra iordning vår vall, en mycket stor och fin hage men där halva sidan går utmed en vassrugg och bakom den en sjö. Denna vassrugg är mycket djup eller lång eller hur man nu säger, och tät och risken att hästarna ens vill försöka ta sig igenom den är mycket låg. Men för att vara på den säkra sidan valde vi att lia ner vass och sätta stolp och lina en bit in i vassen, så att de ser att staketet fortsätter in. Mia fick äran att bana väg och ett tag trodde jag att hon var vilse! På andra sidan var det ett stort dike som Lotta trillade ner i innan jag hann varna henne! En väldigt dramatisk eftermiddag med andra ord!

Nu väntar vi bara på att Mats, bonden, ska komma och ta upp det sista höet på vallen så att vi kan rida över de hästar som får gå där, det blir inte alla till att börja med. Denna hage ligger närmare stallet, så det passar oss väldigt bra eftersom jag i slutet av veckan tänkte så smått börja motionera Glen igen. I början blir det nog mest skritt-turer i skogen och arbete i väldigt låg form, eftersom alla hennes ryggmuskler i princip har försvunnit. Måste även komma ihåg att kolla masken på henne igen, hoppas verkligen att det är mindre så de inte är resistenta. Vad gör man då?


Mia i vassen!

Jag läste precis en mycket bra artikel på Hippson, ”Träna varierat för att få en hållbar häst”, utefter ett seminarum som Folksam ordnade under Falsterbo med Pether Markne och Lars Roepstorff, som fick mig att fundera lite kring deras resonemang. Jag håller med båda två i deras åsikter om hästars träning, det låter helt vettigt. De anser att de flesta ridhästar idag tränas för lite och vid mätningar av Strömsholms ridhästars puls vid träningar når de knappt upp till halva deras maxpuls, och för att få en högre puls skulle de behöva gå 1,50-hoppningar varje dag!

Vad jag kan tycka är fel i deras resonemang är deras generalisering, att alla hästar skulle behövas tränas mer. Visserligen tar de upp skillnader mellan trav- och ridsporthästar och att de inte kan jämnföras, men det känns rätt extremt. Hästen är en individ som blir vad man gör den till, alltså är det oftast människans behov av prestationstyp på hästen som styr dess kondition. En häst som endast hobbyrids med några små tävlingar då och då behöver inte ha samma kondition som en häst som regelbundet tränar och tävlar i större klasser. När det gäller hållbarheten anser jag att upplägget får anpassas utefter individen och ryttarens syfte samt mål med hästen. Däremot håller jag självklart med om att det är otroligt viktigt med variation i hästens träning!

En annan sak som fick mig att fundera vidare är skrittmaskinerna. Pether säger i artikeln att han inte har något emot skrittmaskiner men att han själv inte har någon utan skrittar alla sina hästar för hand. Min fundering är när och i vilka situationer som hästar behöver skrittas flera gånger om dagen/i veckan, antingen för hand eller i skrittmaskin? I vårt stall går alla hästarna, 13 stycken i olika storlekar, kön och ålder, i samma hage hela året runt. Det är förstås en stor hage och detta förenklar för in- och utsläppen, då de får gå in själva i sin box. Eftersom alla dessa hästar är väldigt olika, och många av dem unga, rör de på sig väldigt mycket i hagen genom att de leker med varandra eller vandrar runt. Det är även i hagen under stor del av dagen, i princip från 8 på morgonen till 11 på kvällen sommartid, eller 5 på kvällen vintertid. Min fundering är hur mycket av skrittandet som kan ersättas av denna typ av hagvistelse? Jag tror absolut att det är mycket viktigt att hästarna får möjlighet att röra på sig under dagen, men att skrittas i maskin eller för hand måste väl vara bra främst för de hästar som går i små hagar med få kompisar? I vårt fall anser jag att en extra skritt-tur är ganska överflödig, även om jag absolut tycker att det är viktigt att endast skritta ut sin häst i skog och mark eller promenera med den då och då, men det är en annan sak än vad jag menar här.

Jag skulle tycka att det vore intressant om det gjordes en undersökning på detta! Jag skulle gärna vilja veta hur tillräcklig en hel dagsvistelse i stor hage med flera kompisar i varierad ålder och rörligheten i hagen under dagen påverkar hästens fysik och uppfyller dess krav på skrittmotion och fysiska behov så som hovmekanismens funktioner, som Lars tar upp i artikeln. Kan en sådan utevistelse helt tillfredsställa behovet av skrittmotion?


Pether Markne och Lars Roepstorff i Falsterbo, bilden tagen från hippson.se

Har börjat gå i tankar om att kanske köpa mig en egen häst nu. Glen är ju som tidigare sagt inte min häst, men jag har tack vare en otroligt snäll ägare i prinicip kunnat träna och tävla som jag vill med henne, vilket är jättekul. Nu känner jag dock att min livssituation börjar ordna upp sig och jag är reda att ta steget att köpa en helt egen häst! Om jag fullföljer mina funderingar kommer jag ändå att fortsätta att rida och träna och tävla Glen men endast med fokus på hoppningen. Denna guldklimp kan jag inte släppa känner jag.

Anledningen till att jag egentligen har börjat titta på hästar är att Gabriella, Glens equiterapeft, tipsade mig om en femåring med stor kapacitet och hoppstam men för en billig peng på grund av att hon var ett projekt. Åkte av nyfikenhet och provred henne. Det visade sig att hon var väldigt stel, haltade i princip i ena varvet och hade ont och stegrade sig, förmodligen på grund av samma anledning. Jag tror inte att hon var elak på något sätt men hon var nog väldigt överansträngd och less på livet, hon kändes väldigt ledsen. I övrigt var hon väldigt söt och hon blev bättre och värmde ur sin hälta när vi hoppade. Mycket trevlig hoppehäst! Men i och med att jag inte kände mig helt säker på om jag orkar med detta projekt eller osäkerheten på varför hon var som hon var avvaktade jag och tillslut såldes hon till någon annan. Det var nog helt enkelt inte meningen att jag skulle ha henne tänker jag.

Men nu har jag börjat och det är bra! Tittar lite då och då på annonser och hör mig för. Jag har verkligen inte bråttom i mitt letande vilket är en fördel, då jag är rätt kräsen. Jag har i huvudet gjort upp en lista över kriterier som jag letar efter; En grön/ung häst, ca 4 – 7 år och cirka 160 – 168 cm.. Inriden och lite hoppad kanske någon tävling men inte mer i utbildning, då jag vill forma hästen själv. Fin hoppstam, gärna med mycket fullblod. Den ska ha fint steg, någorlunda bärighet och viktigast bra hoppteknik, bjuda mycket fram till hindret och vara mycket positiv till hoppningen. Jag vill inte ha en hoptryckt häst utan överlinje, då tar jag hellre en häst som är helt oriden i form! Ja det är lite som jag just nu tittar på, listan kommer förmodligen att bli längre ju mer seriös jag blir i mitt letande, men det är en början och det känns bra att jag något sånär vet vad jag vill ha!

Glens semester rullar på någon vecka till och hon verkar ha det hyffsat bra i sin sommarhage! Hon kunde dock gärna lägga på sig lite mer för att få en riktigt rund och fin sommarmage, men det är ju typiskt henne att alltid visa revbenen…. Så fort hon kommer hem till stallet igen ska jag kolla masken en gång till och sen fråga Stickan, vår veterinär, vad jag kan göra om hon fortfarande har mycket mask. Jag har inte behövt sätta på henne någon flughuva i år, vilket är jätteskönt då jag egentligen inte gillar att hon har saker på sig i hagen dygnet runt av säkerhetsskäl. I deras hage finns mycket skog att ta skydd i mot äckliga bromsar och flugor och annat.

Dock har det varit en massa bråk i hagen efter att den nya hästen kom. Den lilla ponnyn Bobbo har visat sig från sin absolut sämsta sida och jagat både Fauve och Kingen dag som natt. Båda var helt söndertrasade efter bara några dagar och Fauve blockhalt så vi var tvungna att köra henne tillbaka till stallet. Troligtvis har hon fått lymfangit i ett sår på bakbenet och hoppas verkligen att det inte är något värre! Kingen blev någon dag efter sparkad av Bobbo och även han blockhalt och akut körd till Ultuna mitt i natten. Vi får se vad utsikten för honom blir. Usch, blir så arg när hästar beter sig så och inte slutar att gå på och attackera trots att de hästarna säger att de ger sig och går därifrån! Men men, inte så mycket att göra åt när det gäller hästar. Vi vill ju trots allt att de ska få gå i sin stora flock och få vara just hästar. Tur att han inte är så mot resten av flocken!

Är kattvakt denna vecka också, vilket inte gör att jag får mycket sömn. Katten är min lillasysters Ville och han är van att gå ute dag och natt och endast komma in för lite mat, kel och vila någon timme innan han får gå ut igen. Men hos mig måste han vara inne dygnet runt, eftersom jag bor i stan och vågar inte släppa ut honom. Det innebär inte så mycket sömn för mig och kokhett inne i lägenheten då jag itne vågar ha några fönster öppna. Nåja, tur att han är så söt och att han bara stannar i fem dagar!

...och nu kan sommaren äntligen börja! Har dock ingen mer semester, så någon längre ledighet får jag inte denna sommar. Jag lovade en liten sammanställning över wira-tiden, så här kommer den.

Årets wira-säsong var den bästa på länge! Vår regissör börjar bli riktigt varm i kläderna och jag tyckte han fick med alla på och bakom scen på ett ypperligt sätt, och det känns som om hans energi och positivitet har smittat av sig till alla runt spelen, vilket gör att stämningen i år var den bästa på länge. En eloge till honom för det!

Första veckan som vi repade hade vi inte hästarna uppe, vilket gjorde det rätt onödigt för oss hästfolk att vara där. Glen har varit halt veckan innan, men denna vecka kunde vi börja sätta igång henne igen, så det blev mycket prio av stallet istället för wira då. Det är väldigt intensivt för hästarna under de två wiraveckorna som de är med, så det kändes viktigt att snabbt få upp henne i bra kondition. Tack och lov är hon ingen häst som snabbt faller i kondition, troligen tack vare sina fullblodsgener.

Hästarna åkte upp under midsommarhelgen, alltid lika kul att se dem släppas en efter en i den stora hagen. De flesta är wira-veteraner vid det här laget och det är så roligt att se dem hälsa på varandra och genast hitta sin plats i gruppen. De känner garanterat igen varandra och det är numera sällan några problem med att släppa ihop alla hästarna tillsammans, trots att de är totalt 11 stycken!

Repetionsveckan med hästar gick bra. Glen var i år endast lakej-häst, det vill säga endast jag och Carro turas om att rida henne in på scen och det är endast en entré utöver applådtacket förståss, så det passade ganska bra. Jag märkte direkt att Glen visste vad hon skulle göra, men det var mycket runtomkring scenen som hon har glömt och som var väldigt läskiga, bla de stora högtalarna vid scenkanten. Vår sorti kom hon direkt ihåg vad den innebar; fullt sken ut, helst över en död patron! suck...

Genrepet gick mycket bra, likaså premiären och den efterföljande premiärfesten. På måndagen hade vi en spelfri kväll (tydligen standard att ha måndagar lediga i teatervärlden...), så vi hästtjejej bestämde att samla ihop alla som ville och göra reklam för spelen inne i Åkersberga. Det var väldigt lyckat! Vi sålde många lotter, där man kunde vinna biljetter till teatern, och samlade ihop nära 2 000 kronor tror jag! Jag vill tro att det var tack vare vårt promotande som det dagen efter nästan var helt fullsatt på läktarna på kvällen.


Jag och Alex som göra Wira-reklam i Åkersberga

Spelveckan gick mycket bra, så när som på en dag då allt under pjäsen gick fel; felsägningar, fel entréer, fel musikspel osvosv... Men eftersom resten av veckan gick bra, så tog väl det ut allt. Glen blev tyvärr sparkad i hagen under onsagdsnatten, rakt på revbenen, precis under sadeln där skänkeln ligger vid. Hon var rejält svullen och hade mycket ont, så hon fick vila resten av veckan, och jag och Carro kunde låna Glens fina dotter Riffi. Det var väldigt roligt, då hon är väldigt välriden och fin, men jag saknade Glen extremt mycket då hon har mer power och är enligt mig roligare att rida.

Hursom, spelkvällarna avslutades med utgångar, grillkvällar och annat skoj, så trots att jag tog semester denna vecka kändes som om jag hade ett fulltidsjobb! Det var nästan skönt att vara tillbaka på jobbet på måndagen, även om jag var rätt trött efter att ha kört hem hästar till klockan ett på natten på söndagen efter spelen.

Tack alla fina Wira-spelare för ett underbart Wiraår. Jag hoppas vi ses nästa år allihopa och att det kommer många fler besökare så att vi får fortsätta i flera år till!



Jag och Glen inne på scen

 
Patron och Smida liar


Applådtack

Till er som inte vet vad Wira Spelen är, gå in på hemsidan www.wiraspelen.se och se till att gå och titta nästa år!