I fredags bestämde jag och Eve oss för att gå på löshoppningsclinicen som Östermalms Ridskola annordnade för sina elver (vi är väl inte riktigt elever där men vi rider ju som reserver lite då och då så det kan vi skylla på ifall de undrar vad vi gör där). Jag kan ju säga att det var ett skämt att kalla det för clinic!

Okej, jag kan förstå att de vill göra det basic, eftersom det var för alla elever även barn och nybörjare. De hade satt upp en löshoppningsbana längs med ena långsidan av ridhuset. De flesta barnen stod i manegen, medan de vuxna satt på läktaren. Visserligen var man tvungen att ha hjälm när man var i manegen, men jag personligen tycker att det var för mycket barn där att säkerhetsrisken ökade. De hästar som visades var alla ridskolehästar. Det var oklart om de hade löshoppats förrut eller inte, vilket kan medföra en säkerhetsrisk om hästen inte alls vet vad som väntas av den och till exempel istället för att stanna efter att den hoppat, rusar vidare och springer runt i manegen (vilket hände med en av hästarna).

Vidare lät de två barn stå och ta emot hästarna, med en knallröd hink med havre och inget grimskaft. Detta gjorde att hästarna först blev rädda för hinken och ville inte gå fram. Sedan när de skulle ta hästarna tog barnen dem i bettringarna, vilket inte jag ser som särskilt säkert. Endast ett grimskaft fanns i hela manegen att använda sig av, och det höll ledaren i. Det var ledaren som släppte hästarna, vilket var bra men hennes teknik vid släppet kan man ju disskutera vidare om... Hon smackade på hästen samtidigt som hon höll i, vilket gjorde att hästen sprang bredvid henne med huvudet böjt innåt, vilket inte jag anser vara någon bra utgångsposition. Hellre att man tar lite längre satts åt hästen, om man är osäker på att den kommer att få upp galoppen ordentligt. Piskförarna var också lite äldre så det var bra.

Som ni hör var jag inte överentusiastisk och ganska kritisk till clinicen. Den första ponnyn de visade var en ganska ny ponny på skolan, ganska ung (jag tror han är 6 år). Han hade tydligen löshoppats innan och han visste precis vad det handlade om. Inga problem där.

Den andra ponnyn de tog in var en liten shettis-typ, lite äldre. Den visste inte riktigt vad den skulle göra och såg mest förvirrad ut, sicksackade i trav fram till hindrena men hoppade i alla fall.

Den tredje hästen de tog in var en av ridskolehästarna, som funnits på ÖR ett bra tag. Om han blivit löshoppad någon gång så var det nog länge sedan, för han verkade inte alls avslappnad och förstå situationen, utan sprang förbi barnen och var rätt stirrig. Det hela började med att ledaren ledde honom snett över hindrena, så när han skulle hoppa själv sprang han på sidan och vägrade eftersom han kom snett på dem. Det bästa för att hästen ska förstå hur den ska gå över hindrena, är att själv leda den exakt där man vill ha den, det vill säga mitt över. Han stannade även mitt mellan hindrena. I det fallet ansåg ledaren att man lägger ner bakre bommen så att hästen får springa tillbaka för att sedan gå på hindrena igen, för att det var enklast. Jag vet inte exakt vad som är rätt eller fel i denna situation, men jag anser att man bör lägga ner den främre bommen eftersom man aldrig vill att hästen ska få för sig att springa tillbaka och hoppa hindrena bakifrån. Hästen ska enligt mig bara tänka att den ska frammåt i den riktningen och att det inte är ett alternativ att kunna springa tillbaka och hoppa hindrena bakifrån. Det kan ju faktiskt medföra en ökad säkerhetsrisk! Detta är som sagt mina åsikter.

Efter det gick vi, jag vet inte om de tog in några andra hästar för vi frös och ville hem och äta och så intressant var det faktiskt inte. Det hade kunnat varit mer intressant om de tagit med någon av de unghästar som de har på skolan för att visa hur man börjar och lär hästen att löshoppas.