Igår red jag dressyrlektion igen på Östermalms Ridskola. Eve red också reserv för en i gruppen och hon fick Gallia och var väldigt nöjd, vilket inte förvånar mig för Gallia är nog en typ av häst som passar Eve, så det var kul.

Jag fick först Finesse, men när jag borstade henne innan lektionen märkte jag att hon hade extremt ont i ryggen och var svullen i ländryggen. Jag testade att sadla men det gick knappt för hon hade så ont! Så jag fick en annan häst istället, Nalle, en jättesöt förvuxen ponny/mkt liten häst, skäck och alldeles gosig.

Jag har sett honom tidigare på lektion och då har han sett väldigt seg och ovillig ut att arbeta, dock var han med på löshoppningen i fredags och hoppade jättefint, men jag var inställd på att få mig en pärs. 
 
Redan från start när jag satt upp var jag extremt tydlig med vad jag ville och att han lyssnade direkt på mina hjälper, oavsett om det var förhållande eller framåtdrivande eller något annat. Så fort han gjorde rätt fick han massor med beröm, klapp på halsen eller ett muntligt "braaa naaaalleee, rätt". Jag tror denna taktik var helt rätt för honom! Han var nämligen en av de bästa hästar på ridskolan som jag ridit! Han lyssnade hur bra och fint som helst, bara jag spännde magen samlade han sig. Visst var han inte lika villig att gå frammåt och man fick övertala honom ett par gånger, men sedan gick han fint. Och visst han gick kanske inte i form korrekt hela tiden, men det var inte mitt mål heller på lektionen. Han kan mycket, men jag fick känslan av att om man inte säger till honom på skarpen en gång så struntar han i det för han märker snabbt om han kan göra som han vill. Jag märkte också att han var den typen av häst som behöver en del uppmuntran och eftersom han fick det redan från start tror jag att han blev positivt inställd.

Vi skulle träna på att gå med tagen bakdel, vilket i mitt huvud är typ sluta. Det gick väldigt bra med Nalle! Han blev lite stressad i början och tog upp huvudet men när han fattade vad han skulle göra slappnade han av. Han fuskade gärna och ställde sig inte ordentligt i rörelseriktningen, utan gick gärna med rätt rak hals. Då fick man säga åt honom ganska starkt, men så fort han gjorde rätt och gav med sig släppte jag efter och mjuknade och då var det inga problem! Det var en så underbar känsla! Vi gjorde en övning längs med medellinjen där vi skulle gå med tagen bakdel hela vägen men göra volter längs med, fortfarande med tagen bakdel. I skritten fick vi till det väldigt bra och Rebecka var nöjd med oss! I traven gjorde vi bara övningen en gång i varje varv så då hann vi inte riktigt få till det, han gick inte helt avslappnat, men jag kände att det absolut inte var en omöjlighet!

Rebecka tyckte att vi passade bra ihop och hon var glad att det äntligen kom någon som förstod hur trevlig Nalle är att rida! Jag hoppas verkligen att han fortsätter att vara så lyhörd och inte blir alltför mycket "ridskoleförstörd". Hon sa vidare att jag gärna får rida honom nästa vecka också, så det gör jag ju gärna! Jag hoppas att jag får chansen att hoppa honom någon gång med, för han såg så himla fin ut att hoppa!

I fredags bestämde jag och Eve oss för att gå på löshoppningsclinicen som Östermalms Ridskola annordnade för sina elver (vi är väl inte riktigt elever där men vi rider ju som reserver lite då och då så det kan vi skylla på ifall de undrar vad vi gör där). Jag kan ju säga att det var ett skämt att kalla det för clinic!

Okej, jag kan förstå att de vill göra det basic, eftersom det var för alla elever även barn och nybörjare. De hade satt upp en löshoppningsbana längs med ena långsidan av ridhuset. De flesta barnen stod i manegen, medan de vuxna satt på läktaren. Visserligen var man tvungen att ha hjälm när man var i manegen, men jag personligen tycker att det var för mycket barn där att säkerhetsrisken ökade. De hästar som visades var alla ridskolehästar. Det var oklart om de hade löshoppats förrut eller inte, vilket kan medföra en säkerhetsrisk om hästen inte alls vet vad som väntas av den och till exempel istället för att stanna efter att den hoppat, rusar vidare och springer runt i manegen (vilket hände med en av hästarna).

Vidare lät de två barn stå och ta emot hästarna, med en knallröd hink med havre och inget grimskaft. Detta gjorde att hästarna först blev rädda för hinken och ville inte gå fram. Sedan när de skulle ta hästarna tog barnen dem i bettringarna, vilket inte jag ser som särskilt säkert. Endast ett grimskaft fanns i hela manegen att använda sig av, och det höll ledaren i. Det var ledaren som släppte hästarna, vilket var bra men hennes teknik vid släppet kan man ju disskutera vidare om... Hon smackade på hästen samtidigt som hon höll i, vilket gjorde att hästen sprang bredvid henne med huvudet böjt innåt, vilket inte jag anser vara någon bra utgångsposition. Hellre att man tar lite längre satts åt hästen, om man är osäker på att den kommer att få upp galoppen ordentligt. Piskförarna var också lite äldre så det var bra.

Som ni hör var jag inte överentusiastisk och ganska kritisk till clinicen. Den första ponnyn de visade var en ganska ny ponny på skolan, ganska ung (jag tror han är 6 år). Han hade tydligen löshoppats innan och han visste precis vad det handlade om. Inga problem där.

Den andra ponnyn de tog in var en liten shettis-typ, lite äldre. Den visste inte riktigt vad den skulle göra och såg mest förvirrad ut, sicksackade i trav fram till hindrena men hoppade i alla fall.

Den tredje hästen de tog in var en av ridskolehästarna, som funnits på ÖR ett bra tag. Om han blivit löshoppad någon gång så var det nog länge sedan, för han verkade inte alls avslappnad och förstå situationen, utan sprang förbi barnen och var rätt stirrig. Det hela började med att ledaren ledde honom snett över hindrena, så när han skulle hoppa själv sprang han på sidan och vägrade eftersom han kom snett på dem. Det bästa för att hästen ska förstå hur den ska gå över hindrena, är att själv leda den exakt där man vill ha den, det vill säga mitt över. Han stannade även mitt mellan hindrena. I det fallet ansåg ledaren att man lägger ner bakre bommen så att hästen får springa tillbaka för att sedan gå på hindrena igen, för att det var enklast. Jag vet inte exakt vad som är rätt eller fel i denna situation, men jag anser att man bör lägga ner den främre bommen eftersom man aldrig vill att hästen ska få för sig att springa tillbaka och hoppa hindrena bakifrån. Hästen ska enligt mig bara tänka att den ska frammåt i den riktningen och att det inte är ett alternativ att kunna springa tillbaka och hoppa hindrena bakifrån. Det kan ju faktiskt medföra en ökad säkerhetsrisk! Detta är som sagt mina åsikter.

Efter det gick vi, jag vet inte om de tog in några andra hästar för vi frös och ville hem och äta och så intressant var det faktiskt inte. Det hade kunnat varit mer intressant om de tagit med någon av de unghästar som de har på skolan för att visa hur man börjar och lär hästen att löshoppas.

Nu är vi tillbaka!

Äntligen känns det som om det börjar gå bra på hoppträningarna igen! Vi har haft en svacka ända sedan i höstas, till största del på grund av att jag varit tvungen att hoppa i en jockeysadel. Men efter träningen igår känner jag bara att vi är tillbaka igen! Så skönt!

Det var bara jag från Svinninge med på träningen, men två nya hästar var med från Nibble. Glen tyckte de var så snygga och blev uppspelt och kunde inte stå still. Tänkte att hon kommer vara stressad nu under hela hoppningen, men det var hon inte. Hon var avslappnad hela tiden och gick som en klocka!

Vi började med lite bomövningar samt ett lågt hinder på volt. Vid ena ridhusets kortsida blev det lite tajt så den klarade vi inte riktigt att svänga upp på bommarna efter hindret i galopp. I slutet av lektionen gick det bättre, men den var svår, det sa Anna Karin också. Vi skulle gjort mer plats för volten.

Sedan hade vi en liten studs på medellinjen som gick riktigt bra! När Glen blir smidigare i kroppen kommer vi att kunna svänga upp mot det mycket rakare och bättre, nu blev det lite mer som ett S igenom för att vi inte fick till svängarna perfekt, men det är inte lätt med Glen då hon är så stel. Men det är ju det här vi jobbar på så det är bara att fortsätta träna och massera för att få bort dem. Borde kanske ta ut Gabriella (massör och equiterapeft) snart igen så får hon gå igenom Glen.

Hur som helst, sedan satte vi ihop alla övningar till banor. Glen gick som sagt som en klocka hela tiden! I mitten av träningen började hon dock med att rusa mot oxern och det rättuppstående hindret som vi satt upp på diagonalerna. Jag gillar inte när hon gör så så jag höll emot vilket gjorde att vi kom lite hackigt mot dem men de var så låga (kanske 70-80 cm) att hon kunde hoppa dem ändå. Anna Karin tyckte att jag skulle låtit henne gå för att få bättre flyt, men jag gillar inte när hon rusar mot hindrena. Sedan när jag hoppade dem igen, iaf oxern, så rusade hon ingenting utan hade superlugn och fin galopp! Anna Karin var riktigt imponerad, och där kan jag känna lite att jag fattade rätt beslut med att hålla igen henne tidigare bara för att senare få ett bättre avstamp mot det. Hade vi varit inne på en banhoppning hade jag nog låtit henne gå på hindret, men nu är vu ju faktiskt på träning :)

Den högsta oxern och rättuppstående hindret vi hoppade igår låg nog på 90-100 cm. Jag är så nöjd, jag hade full koll på balansen hela tiden!

På sportlovet kommer Bogesund ha en Pay and Jump, typ smultron och björnbär, på onsdagen 70 cm och fredagen 90 cm. Jag kommer inte att kunna vara med på onsdagen för att jag jobbar, men fredagen kan jag nog. Problemet är bara att jag tror att det kan bli lite högt för mig att hoppa en hel bana på 90 cm, eftersom jag inte riktigt litar på min balans i jockeysadeln, men ska kolla om jag kan vara med på lite blandad höjd istället. 


Banskissen från igår.

Red dressyr igår på Östermalms Ridskola. Det hela började väl inte direkt optimalt, med en joggingtur från Odenplan till Ryttarstadion, då trafiken vid Odenplan stod still på grund av att någon korkad busschafför parkerat sin buss mitt över vägen så ingen kom förbi! Inte gjorde det saken bättre av att jag sprang i ridstövlar och fick kramp i vaderna, så när jag kom fram till stallet var jag helt slut! Men hade iaf 10 minuter tillgodo innan lektionen började så jag hann fixa allt utan att stressa.

Jag fick Lancelot, en stor skimmel med hemskt steg! Han är extremt skumpig! Han kan dock gå väldigt fint och jag har sett flera rida honom jättebra, men jag har lite svårt för honom, dels på grund av att han är skumpig men jag har så korta ben och svårt att hålla om honom så då blir det svårt för mig att kunna sätta mig tillbaka och samla upp honom. Inte blev det bättre av att jag var trött i kroppen efter min joggingtur heller...

Hela lektionen blev i prinicip ett kamp mellan oss. Stundtals gick han mycket fint och jag kunde slappna av och vara så försiktig i tygelfattningarna (som då knappt behövdes) och vikten och han lyssnade perfekt, främst i skritten, medan andra gånger hade vi dragkamp, främst i traven.

Gårdagens lektion gick ut på att träna på att få hästen att gå med "tagen bog"/ställd bog, dvs i min hjärna öppna. Detta gick rätt bra med Lancelot i skritten, men värre i traven. Dock var han inte helt avslappnad för att jag ska vara riktigt nöjd. I traven var jag tillslut tvungen att lägga upp stigbyglarna för att komma ner ordentligt i sadeln. Jag testade att istället försöka rida lätt genom övningarna, för att på så vis kanske få honom att slappna av, men det blev bara värre då jag studsade upp och ner och tappade helt kontakten.

Efter övningarna när vi skulle lägga ner och jogga av hästarna, då slappnade Lancelot av och var extremt mjuk och fin i både skritten och traven och jag bara njöt av att sitta på honom! Det kändes så bra! Trots att vi i princip fajtats hela lektionen igenom, så visade det sig att jag ända hade gjort något rätt och han på något vis accepterat mig eftersom han slappnade av så fullständigt och gick i sådan fin form, jämnt tempo och i fullständig balans! Så i det stora hela måste jag nog ändå säga att jag är rätt nöjd med lektionen.

Efteråt satt vi i ridgruppen och fikade. Det var så mysigt och jag har helt glömt bort hur trevligt det var när jag red i gruppen permanent. Visserligen rider jag där så ofta nu att jag i princip fortfarande är en del av gruppen, och så håller jag ju fortfarande kontakten med många.

På fredag ska Östermalms Ridskola hålla en löshoppningsclinic för deras elever kl. 17:00 på kvällen. Jag funderar starkt på att gå på denna, då det alltid kan vara bra att få det lite uppfriskat, det var ett tag sedan jag löshoppade. Sedan vore det också kul att se ridskolehästarna löshoppas. Om jag går lägger jag självklart ut en redovisning av clinic'en här efteråt.

Åh jag blir så arg! Nu har mina shortchaps i skinn försvunnit i stallet! De som var så sköna och satt så bra. Visserligen hade jag en fundering på att försöka hitta ett par nya, men det låg inte överst på min inköpslista. Men nu har jag inget val, nu måste jag köpa nya! Det jobbigaste är att min fleece-jacka från Equipage också är borta, samt andra stallkompisars hjälmar och skor...

Jag tycker det är så praktiskt med chaps, jag har ju oftast samma skor i stallet som när jag rider nu på vintern och då är det bara att slänga på chapsen över innan jag sitter upp. Detsamma är det på sommaren!

Jag har varit inne på Anderssons Häst och Hund i Arninge och tittat lite men inte riktigt hittat några som passar 100 % bra. De som ligger bäst till är ett par läderchaps (det är ett måste!) från Mountain Horse eller ett par från Equipage, samma märke som mina gamla chaps som försvunnit var av.

                                         
Mountain Horse, bild: www.henrikssonsridsport.se    Equipage, bild: www.hastbiten.se

Min budget för ett par chaps ligger på kanske 800 kr, jag vill helst inte betala över 1 000 kronor. Då känner jag att jag lika gärna kan köpa ett par ridstövlar istället. Tur att det är Göteborg Horse Show snart, då ska jag leta reda på ett par snygga chaps till et bra pris! 

Någon som har något tips på ett par snygga och inte alltför dyra läderchaps?

Igår gick jag, Mia och Alex på Bogesundslandets Ryttare's årsmöte. Vi är alla med och tävlar för klubben, men kanske inte så delaktiga i dess arbete. Anledning till att vi gick var trots allt att det efter mötet skulle bjudas på en föreläsning med hockeyspelaren Mats Thelin (som bland annat spelat i OS) och hans fru som är hälsopedagog, om kost och träning. Tyckte det kunde passa mig i synnerhet bra, då jag slarvar extremt mycket med kosten och en hel del med min egen personliga träning.

Vi kunde tyvärr inte stanna på hela föreläsningen, eftersom vi skulle iväg och träna Boxercise efteråt (vilket jag iaf inte hann på eftersom jag var tvungen att gräva fram min bil som plogbilarna så snällt hade plogat in ordentligt! morr...), men den del vi var på msåte jag faktiskt säga var lite långtråkig. Mycket som de sa var bra och jag kommer ta till mig en hel del, men jisses vad de kunde sväva iväg och prata länge om exempel!

Det som jag gillade var deras livscirkel som de arbetade med. Den ser ut som en tårta med tårtbitar, och hela tårtan ska motsvara livet. Det finns 3 grundbitar i tårtan, som är Mat/äta, Sömn och Träning. Resten av tårtbitarna får man fylla som man vill med det man tycker är viktigt i ens liv. Mina övriga tårtbitar har jag inte funderat så mycket på, men självklart finns där med Hästar/Ridning, Socialt (vänner och familj) och Karriär/arbete. Efter att man skrivit in sina tårtbitar ska man på en tio-gradig skala ärligt gradera var man ligger i varje tårbit idag, där 1 är dåligt och 10 är mycket bra. Jag tillexempel graderade mina basbitar såhär:

Mat - 4 , eftersom jag slarvar väldigt mycket med middagar, äter ibland sent och ibland inget alls! Frukost äter jag, men absolut inte optimalt. Mellanmål är jag också dålig på. Det jag äter är ofta enkla saker, typ mycket pasta, vilket inte heller är optimalt för mig.
Träning - 7, här har jag faktiskt höjt mig eftersom jag börjat träna lite i Åkersberga, Boxercise och Zumba, samt att jag blivit duktigare med att ofta ta trappor och ta promenader, dvs vardagsträning
Sömn - 9, jag tycker att när det gäller sömnen har jag bäst vanor! Jag lägger migg alltid långt innan tolv och sover mer än 6 timmar per natt, som är minimum enligt föreläsningen.

Här är mitt exempel:


Här ser man ju då att min cykel inte är i fas, eftersom jag ligger så olika och dåligt till både när det gäller mat och träning. Det är lätt för mig nu att se vad jag ska fokusera på. Det gäller att inte försöka ändra på allt, utan att börja med en bit i taget. Jag kommer nog att försöka bättra mig när det gäller maten till att börja med. Träningen är jag som sagt redan igång med. Denna cirkel kan med fördel uppdateras så ofta som möjligt, helst varje vecka!

En annan bra sak som de tog upp är ett Mat-schema under en vanlig dag. Mitt matschema under en vanlig dag på jobbet samt med träning/ridning efteråt bör se ut ungefär såhär:


Om jag inte har någon träning eller annan aktivitet efter jobbet, äter jag middag tidigare och skippar ett mellanmål.

Det som är viktigt att tänka på när man gör ett matschema är att man ska äta under hela dagen, med 2-3 timmars mellanrum. Man ska aldrig ens känna sig hungrig i princip, för då har det gått för långt mellan måltiderna. Sedan behöver det inte vara några stora måltider eller mellanmål, utan det kan räcka med en frukt eller en näve nötter. Tanken är att försöka hålla en jämn blodsockernivå under dagen. Jag tänker nu verkligen försöka att hålla på detta och se om jag känner någon skillnad.

Ett tips som de tog upp på föreläsningen när det gäller vilket typ av mat man ska äta för att hålla sig mätt länge, är det så kallade påstricket. Det går ut på att man ska tänka sig en påse med vatten och i det stoppar man det som man ska äta. Ju längre tid det man stoppar i tar på sig att lösas upp vattnet, ju längre tid håller man sig mätt. Tex mjukt vitt bröd löses upp ganska fort, då blir man hungrig ganska snart igen, medan knäckemackor eller ägg löses upp långsammare, vilket gör att man håller sig mätt längre. Om jag tänker efter tror jag faktiskt att det stämmer på mig iaf! Jag brukar äta gröt, men det blir jag ganska snabbt hungrig på, tillskillnad mot när jag äter kokt ägg eller knäckemackor med skinka.

En annan viktig sak som de tog upp var just hur viktigt det är med vardagsträning. Ett mått man ska gå efter är att gå 10 000 steg per dag minst! Jag tror jag har en stegräknare någonstans som jag ska leta reda på, det vore intressant att se hur många steg man går per dag.

Börjar tröttna rejält på vintern nu, jag som vanligtvis älskar den...

Sitter i lägenheten med lite pappersjobb nu. Hade tänkt ta en ridtur med Mia nu på förmiddagen, men det går ju inte i det här vädret. Tror inte ens jag kommer till stallet med bilen, jag har inga dubbdäck. Får se om jag kan ta mig till stallet lite senare i eftermiddag, då blir det nog bara lite tömkörning tror jag.

Om någon undrar vad för bil som jag har, så är det en Nissan Primera, årsmodel 1999, röd. Jag älskar min bil! Den är så trevlig att köra, den enda nackdelen är väl att jag inte får dra transporten med den (transporten väger typ 50 kg för mycket eller nått sånt).

Bjuder på en bild på en fin snöhäst, Russinmule, som vi i stallet gjorde i vintras :)



Ikväll ska jag och Andreas på invigning av en ny utställning på Etnografiska Museet, "Vodou" heter den. Jag var och tjuvkollade lite i förra veckan och den verkar väldigt bra och läskig! Stor invigning blir det, runt 100 personer som kommer, så det blir kul!


Bilden tagen från www. etnografiska.se, klicka på bilden för att komma dit!

Nu i helgen 10 - 13 februari är det Gina Tricot Borås Grand Prix, hopptävlingar. Jag hade så gärna velat gå, men har varken tid eller ekonomin för det just nu tyvärr. Det blev inte bättre av att jag fick veta att Gina Tricot har gjort en specialkollektion till tävlingarna, men som endast kommer att säljas på plats!

Kollektionen hittar ni här.

Jag blev helt förälskad i jackan och skarfen! Någon som ska dit och som kan tänka sig att köpa dessa till mig? ;)

Jag är med i ännu en tävling hos Showjumper! Klicka på bilden för att komma till tävlingen!

...och jag som lovat att jag ska bättra mig när det gäller uppdateringar i bloggen... Men till mitt försvar kan jag faktiskt lägga fram att jag har haft sjukt mycket att göra på jobbet, en hel del träningar, både i hoppning och dressyr, och jag har faktiskt varit med på två grupp-pass i Åkersberga!

Äntligen fick jag testa på Zumban! Jag kan varmt rekommendera den till alla som funderar på att börja träna men inte vet riktigt vad. I Zumba rör man mycket på hela kroppen och jag var helt slut efter gårdagens pass! Kan iof bero på att jag hade min första dressyrträning för Jenny Hellström en timme innan Zumba-passet. Kan definitivt inte rekommendera att lägga upp träningar med så kort mellanrum. Hann få i mig en banan emellan, men ändå knorrade magen och jag vart lite snurrig och matt mot slutet, men jag klarade mig igenom hela passet utan vila och svimmningsattacker (som jag lätt får vid väldigt hetsiga pass så som exempelvis spinning, step eller liknande). Förrutom Zumba dansade vi även Marengo (tror det hetet så?), salsa och någon form av hiphop-dans.

I söndags tränade jag Boxercise på samma ställe i Åkersberga, Skärgårdsstad. Jag blev rätt överraskad, då jag trodde passet skulle hålla på i en timme, men när klockan började närma sig åtta (passet startade klockan sju på kvällen) och jag såg till min fasa att inga andra började varva ner, så såg Mia min förskräckta min och talade om för mig att vi skulle träna i en hel halvtimme till! Gissa om jag var trött efteråt! Mia fick sig iaf ett gott skratt efter mitt lilla utbrott i hallen. Men det var otroligt roligt, jag har aldrig boxats förrut men det är nog definitivt något som jag vill fortsätta med! Jag kommer nog att köpa ett terminskort hos Skärgårdsstads Idrottsförening, där dessa pass finns. De tar endast 500 kronor per termin, så det känns helt okej, även om jag kanske är med på endast 1 - 2 pass i veckan.

Jag trodde att jag efter denna hårda träning i söndags i kombination med att jag är sjukt otränad, skulle göra hoppträningen på måndagen återigen till en katastroflektion. Men jag måste säga att det gick bättre än någonsin! Ännu en anledning till att fortsätta med träningen...

Om jag hinner ska jag testa Core-passet på torsdagar också. I core tränar man ju mage och ryggmuskler, precis vad som behövs för ridningen och speciellt för mig som verkligen måste träna upp de musklerna så jag orkar sätta mig ner även i Glens galopp och arbeta henne med sätet ordentligt så hon trampar under sig som hon ska!

Jag måste bli bättre på att lägga upp inläggen snabbare!

Nåja, i tisdags red jag lektion på Östermalms Ridskola igen. Det är så mysigt att få rida i min gamla ridgrupp, alla är så trevliga och vi har nästan alltid fika tillsammans efter lektionen!

I tisdags var det sits-träning på agendan. Perfekt för mig! Jag fick Pascal, som jag ridit några gånger förrut och tycker att han är rätt trevlig när man jobbat igenom honom, men senast jag red honom var över ett år sedan! Sedan dess har han blvit både rundare och stadigare att arbeta med! Hans lyhördhet för sitsen är helt otrolig, man får verkligen tänka sig för hur man sitter när man rider vilkt är perfekt för mig nu när jag själv tänker mycket på min sits. Däremot hade han en tendens att bli stressad i skritten när man ville samla honom och började passa ett par gånger. Så där gällde det att släppa fram honom och inte låta honom samla sig för mycket. Både jag och ridläraren, Rebecka Elander, tyckte att jag arbetade bra med Pascal så det var kul!

Vi hade som vanligt självständig framridning, och sedan gick vi in på volterna för sits-träningen. Det var en hel del flytta blicken upp och ner och höger och vänster och blunda, och i de övningarna kände jag mig rätt lugn. Det var skönt att försöka känna känslan och stödet mellan skänkel häst hand och mun istället för att, som jag brukar, fuska och titta ner på hästen.

Det som jag hade väldigt svårt för det var när vi red lätt i olika tempon, dvs sitt ett stå två steg, sitt två steg stå ett steg osv. Jag flög runt som en liten vante, jag hade ingen stabilitet i knäna alls! Och hästen hade jag knappt tillräckligt med fokus till för att hålla koll på! Helt katastrof! Jag kunde knappt känna stegen och takten och visste inte alls hur många steg jag stod upp eller satt ned! Jag som trodde jag hade ganska bra koll på den biten, men det kan nog höra ihop med hur balansen är under hoppträningarna hemma. Jag har nog ingen stabilitet i knäna! Detta måste jag träna mer på!

Något som jag hade lätt för däremot det var att rida utan stigbyglar samt att rida lätt utan stigbyglar. Dels för att jag har övat så mycket på detta genom hela min ridning, bland annat på Jälla där vi varje lektion började med att rida utan stigbyglar under framridningen, men även för att jag rider så mycket barbacka hemma på Glen.

Hur som helst är jag supernöjd med både ridlärare, häst, mig själv och lektionen i helhet! Och jag har fått en massa bra tips nu vad gäller övningar för sitsen att åka hem och träna på med Glen!

Som jag nämnde tidigare har min kära mormor gått bort. Detta berör mig inte bara känslomässigt utan även i praktiska aspekter då jag under en längre period har bott hos min mormor.

Innan mormors död var det tal med förvaltaren om att jag skulle skrivas in i hyreskontraktet. Alla papper var inskickade och jag och mormor skulle endast komma upp på hans kontor för att skriva under kontraktet. Dock kom en massa helgdagar, semester från hans sida och mormors död emellan, och en undertecknande av kontraktet kom aldrig till stånd. Nu har jag fått ett brev från hyresvärdens ombud som skriver att jag inte får överta lägenheten pågrund av att det inte finns något "varaktigt överlåtelsegrundande sammanboende" mellan oss i lägenheten. Detta stämmer inte.

Jag har varit skriven i lägenheten i nästan fem år. Jag har bott där ända sedan jag var lite, av och till men minst en gång i veckan, men på senare tid efter inskrivningen konstant. Även om det inte har varit jag som har betalat hyran så har jag hjälpt min mormor med hushållssysslor samt inköp, vilket styrker min position som sambo.

I jordabalken står följande gällande överlåtelse av hyresrätt:

12 Kap. 34 § Jordabalken:  En hyresgäst, som ej avser att använda sin bostadslägenhet, får överlåta hyresrätten till en närstående som varaktigt sammanbor med honom, om hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om hyresvärden skäligen kan nöja sig med förändringen. Tillståndet kan förenas med villkor.

Första stycket gäller också om hyresgästen avlider under hyrestiden och dödsboet vill överlåta hyresrätten till sådan dödsbodelägare eller annan hyresgästen närstående som varaktigt sammanbodde med honom. Lag (1984:694).

Kommentar till paragrafen:
Till gruppen av närstående räknas barn, föräldrar, andra nära släktingar, annan som hyresgästen bott med under äktenskapsliknande former, men även personer som hyresgästen annars av särskilda omständigheter kan anses ha ett nära samband till.
För att kravet på varaktighet ska anses uppfyllt krävs att sammanboendet har varat i minst tre år (i praxis har kortare tid godtagits, särskilt då personerna tänkt bo ihop länge men det oförutsett blivit avbrutet, t.ex. genom dödsfall).
För att räknas som sammanboende ska personerna i stort sett haft gemensamt hushåll och använt lägenheten tillsammans.
Hyresvärden ska skäligen nöja sig med förändringen om den nye hyresgästen kan antas ha möjlighet att betala hyran.
Till gruppen av närstående räknas barn, föräldrar, andra nära släktingar, annan som hyresgästen bott med under äktenskapsliknande former, men även personer som hyresgästen annars av särskilda omständigheter kan anses ha ett nära samband till.
För att kravet på varaktighet ska anses uppfyllt krävs att sammanboendet har varat i minst tre år (i praxis har kortare tid godtagits, särskilt då personerna tänkt bo ihop länge men det oförutsett blivit avbrutet, t.ex. genom dödsfall).
För att räknas som sammanboende ska personerna i stort sett haft gemensamt hushåll och använt lägenheten tillsammans.
Hyresvärden ska skäligen nöja sig med förändringen om den nye hyresgästen kan antas ha möjlighet att betala hyran.

Jag anser att jag uppfyller alla dessa krav, speciellt då min mormor anses som en närstående till mig. Jag kommer definitivt att gå vidare med detta och inte ge upp utan en kamp! För mitt hem tänker inte jag tvingas lämna och flytta ut ifrån, speciellt när jag inte har någon annan stans att ta vägen. 

En ny tävling hos Showjumper där jag är med och tävlar :)



Klicka på bilden för att komma till tävlingen!

Skrev inläggt igår, men av någon anledning lades det aldrig upp på bloggen! Så ridningen skedde alltså i måndags..

Som rubriken antyder blev hoppträningen igår inställd tyvärr. Vi var för få som kunde igår, endast två stycken, och då är det lite taskigt att låta Anna-Karin åka ut så sent till oss. Väldigt tråkigt, men kanske lika bra att få en paus efter katastrof-träningen, när jag ramlade av flera gånger, förra veckan.

Istället bestämde jag mig för att rida lite lösgörande övningar på volten, som blivit lite mer tillplattad och helt ok att rida på nu! Gick inte att galoppera dock, men lite försiktig trav gick iaf. Longrade Glen först med gummisnodd, eftersom det var ett tag sedan hon hade dressyrsadeln på sig och för att mjuka upp henne lite innan jag hoppade upp. Det visade sig vara ett taktiskt drag.

Hon var så duktig! Tränade mycket sidvärtsrörelser, öppna, sluta, volter, framdelsvändningar mm mm. Det gick riktigt bra! Hon är fint lösgjord i bogen nu, extremböjde henne i halsen inått i båda varven och det gick hur bra som helst. Det hade hon mycket svårt för och klarade inte av för ett halvår sedan. Det är en sådan härlig känsla när allt arbete man har lagt ner ger resultat! Nu kunde hon i princip nudda min fot med nosen! Samlade även upp henne rätt ordentligt vid några tillfällen och tog korta korta trav och skritt-steg, men samlat, bara för att testa. Jag kände även att min sits var väldigt bra under ridningen, och jag tränade mycket på att använda magmusklerna ordentligt, som jag blivit väldigt slarvig med.

Efter ridpasset travade jag av och tog några galoppsprång ute på åkern i snön och skrittade ett bra tag efteråt.


Några bilder på Glen som jag tog efter ridningen i måndags