Igår red jag dressyrlektion igen på Östermalms Ridskola. Eve red också reserv för en i gruppen och hon fick Gallia och var väldigt nöjd, vilket inte förvånar mig för Gallia är nog en typ av häst som passar Eve, så det var kul.

Jag fick först Finesse, men när jag borstade henne innan lektionen märkte jag att hon hade extremt ont i ryggen och var svullen i ländryggen. Jag testade att sadla men det gick knappt för hon hade så ont! Så jag fick en annan häst istället, Nalle, en jättesöt förvuxen ponny/mkt liten häst, skäck och alldeles gosig.

Jag har sett honom tidigare på lektion och då har han sett väldigt seg och ovillig ut att arbeta, dock var han med på löshoppningen i fredags och hoppade jättefint, men jag var inställd på att få mig en pärs. 
 
Redan från start när jag satt upp var jag extremt tydlig med vad jag ville och att han lyssnade direkt på mina hjälper, oavsett om det var förhållande eller framåtdrivande eller något annat. Så fort han gjorde rätt fick han massor med beröm, klapp på halsen eller ett muntligt "braaa naaaalleee, rätt". Jag tror denna taktik var helt rätt för honom! Han var nämligen en av de bästa hästar på ridskolan som jag ridit! Han lyssnade hur bra och fint som helst, bara jag spännde magen samlade han sig. Visst var han inte lika villig att gå frammåt och man fick övertala honom ett par gånger, men sedan gick han fint. Och visst han gick kanske inte i form korrekt hela tiden, men det var inte mitt mål heller på lektionen. Han kan mycket, men jag fick känslan av att om man inte säger till honom på skarpen en gång så struntar han i det för han märker snabbt om han kan göra som han vill. Jag märkte också att han var den typen av häst som behöver en del uppmuntran och eftersom han fick det redan från start tror jag att han blev positivt inställd.

Vi skulle träna på att gå med tagen bakdel, vilket i mitt huvud är typ sluta. Det gick väldigt bra med Nalle! Han blev lite stressad i början och tog upp huvudet men när han fattade vad han skulle göra slappnade han av. Han fuskade gärna och ställde sig inte ordentligt i rörelseriktningen, utan gick gärna med rätt rak hals. Då fick man säga åt honom ganska starkt, men så fort han gjorde rätt och gav med sig släppte jag efter och mjuknade och då var det inga problem! Det var en så underbar känsla! Vi gjorde en övning längs med medellinjen där vi skulle gå med tagen bakdel hela vägen men göra volter längs med, fortfarande med tagen bakdel. I skritten fick vi till det väldigt bra och Rebecka var nöjd med oss! I traven gjorde vi bara övningen en gång i varje varv så då hann vi inte riktigt få till det, han gick inte helt avslappnat, men jag kände att det absolut inte var en omöjlighet!

Rebecka tyckte att vi passade bra ihop och hon var glad att det äntligen kom någon som förstod hur trevlig Nalle är att rida! Jag hoppas verkligen att han fortsätter att vara så lyhörd och inte blir alltför mycket "ridskoleförstörd". Hon sa vidare att jag gärna får rida honom nästa vecka också, så det gör jag ju gärna! Jag hoppas att jag får chansen att hoppa honom någon gång med, för han såg så himla fin ut att hoppa!