Tankar kring hästars hållbarhet
Jag läste precis en mycket bra artikel på Hippson, ”Träna varierat för att få en hållbar häst”, utefter ett seminarum som Folksam ordnade under Falsterbo med Pether Markne och Lars Roepstorff, som fick mig att fundera lite kring deras resonemang. Jag håller med båda två i deras åsikter om hästars träning, det låter helt vettigt. De anser att de flesta ridhästar idag tränas för lite och vid mätningar av Strömsholms ridhästars puls vid träningar når de knappt upp till halva deras maxpuls, och för att få en högre puls skulle de behöva gå 1,50-hoppningar varje dag!
Vad jag kan tycka är fel i deras resonemang är deras generalisering, att alla hästar skulle behövas tränas mer. Visserligen tar de upp skillnader mellan trav- och ridsporthästar och att de inte kan jämnföras, men det känns rätt extremt. Hästen är en individ som blir vad man gör den till, alltså är det oftast människans behov av prestationstyp på hästen som styr dess kondition. En häst som endast hobbyrids med några små tävlingar då och då behöver inte ha samma kondition som en häst som regelbundet tränar och tävlar i större klasser. När det gäller hållbarheten anser jag att upplägget får anpassas utefter individen och ryttarens syfte samt mål med hästen. Däremot håller jag självklart med om att det är otroligt viktigt med variation i hästens träning!
En annan sak som fick mig att fundera vidare är skrittmaskinerna. Pether säger i artikeln att han inte har något emot skrittmaskiner men att han själv inte har någon utan skrittar alla sina hästar för hand. Min fundering är när och i vilka situationer som hästar behöver skrittas flera gånger om dagen/i veckan, antingen för hand eller i skrittmaskin? I vårt stall går alla hästarna, 13 stycken i olika storlekar, kön och ålder, i samma hage hela året runt. Det är förstås en stor hage och detta förenklar för in- och utsläppen, då de får gå in själva i sin box. Eftersom alla dessa hästar är väldigt olika, och många av dem unga, rör de på sig väldigt mycket i hagen genom att de leker med varandra eller vandrar runt. Det är även i hagen under stor del av dagen, i princip från 8 på morgonen till 11 på kvällen sommartid, eller 5 på kvällen vintertid. Min fundering är hur mycket av skrittandet som kan ersättas av denna typ av hagvistelse? Jag tror absolut att det är mycket viktigt att hästarna får möjlighet att röra på sig under dagen, men att skrittas i maskin eller för hand måste väl vara bra främst för de hästar som går i små hagar med få kompisar? I vårt fall anser jag att en extra skritt-tur är ganska överflödig, även om jag absolut tycker att det är viktigt att endast skritta ut sin häst i skog och mark eller promenera med den då och då, men det är en annan sak än vad jag menar här.
Jag skulle tycka att det vore intressant om det gjordes en undersökning på detta! Jag skulle gärna vilja veta hur tillräcklig en hel dagsvistelse i stor hage med flera kompisar i varierad ålder och rörligheten i hagen under dagen påverkar hästens fysik och uppfyller dess krav på skrittmotion och fysiska behov så som hovmekanismens funktioner, som Lars tar upp i artikeln. Kan en sådan utevistelse helt tillfredsställa behovet av skrittmotion?
Pether Markne och Lars Roepstorff i Falsterbo, bilden tagen från hippson.se
Jag har också funderat på det här vad gäller att man lägger upp hästens träning utifrån sin egen målsättning och syfte med ridningen. Eftersom det ändå känns rätt ovanligt att man behåller samma häst från unghäst till pensionär, har man som ryttare något ansvar för att hästen ska få utnyttja sin fulla kapacitet och således lägga upp träningen utifrån hästen som individ, snarare än utifrån en själv som ryttare. Jag menar, har man som ryttare något ansvar vad gäller avelsutvärdering och liknande, att faktiskt lägga upp träningen så hästen har möjlighet att utnyttja sin fulla kapacitet? Om så inte med en själv så med nästa ägare?