Nu har Faxe varit hemma hos oss i fyra dagar och det är fortfarande sådär nervigt och pirrigt när en ny häst står i stallet, speciellt ens egen!

I måndags var jag och Faxe ute på en liten skogspromenad, tillsammans med Tomas och Pascal och Phrida som gick med deras rottweiler Obelix. Jag hade tänkt mig en väldigt lugn och okomplicerad tur i inte alltför svår terräng, tyvärr blev det inte riktigt så… Det började väldigt bra och vi gick först en bit innan vi kom till stora vägen och skogen, då fick Pascal gå först. En bit in i skogen gick det också väldigt bra, förbi läskiga elhus och följa stigar över grenar och bergsplättar. Inga problem sa Faxe. Sedan blev det lite snårigt och vi kom till ett dike som korsade den ena stigen. Där sa faxe tvärt nej, och började backa och ställa sig lite på bakbenen. Eftersom jag ville ha en lugn tur då och vi stod på ett ställe där det inte riktigt var läge att börja bråka, så sa jag till Tomas och Pascal att komma tillbaka så tog vi en annan stig istället. Det gick bra tills vi kom till ett ställe där det var två djupa stigar parallellt, och den ena stigen var fylld av en vattenpöl. Där ville Faxe inte heller gå, och inte heller på stigen bredvid, utan hittade en egen väg igenom grenar och upp på en brant bergsplätt. Jag som inte var helt beredd på detta puttades bak av en gren och hamnade bakom sadeln! Kan ju berätta att Faxes man var ganska hal och kort och inte mycket att hålla i heller… Det var tur att Faxe var så lugn och snäll och stod stilla och väntade medan jag kravlade mig tillbaka. Resten av turen hemmåt gick kanon. Så slutsatsen blev att det var nog lite väl mycket terräng för en första tur. Jag är imponerad av stackars Phrida som gick hela denna väg med oss!

Igår red jag lite på volten. Satte på mig väst och hade ett hållsnöre runt halsen på Faxe i fall att… Mina misstankar besannades då Faxe bestänmde sig för att testa lite vad han kunde göra med mig. Han ver väldigt seg (kan iof bero på att han nu går ute på nätterna och blir såklart trött av det för att han är ovan), hade fokus på allt annat utom på mig, vägrade svänga speciellt åt höger och från stallet, och började backa och ställa sig lite på bakbenen när han inte fick som han ville. Skönt då med ett snöre att ta tag i så man inte riskerar att dra hästen i munnen! Faxe var envis, men jag var envisare. Tillslut gav han sig då han förstod att det inte tjänade något till. Han var bråkigast i skritten och traven men sen gick galoppen bra! Och i slutet slappnade han av så mycket att jag kunde trava med lång tygel och han släppte ner huvudet ordentligt och jag kände hur hela hästen under mig slappnade av och gick självständigt, och jag kunde svänga hit och dit utan tygeltag. Så jag var helt nöjd! Men både Faxe och jag var ordentligt svettiga efteråt, och vi höll knappt på en timme mest i skritt och trav. Hoppas bara att han kommer ihåg detta till nästa gång, på torsdag då jag tänkte rida lite lätt markarbete för Mia :)

Igår var det första hoppträningen för Uffe för hösten. Eftersom Glen inte är i superkondition än hade jag redan från början inställningen att vi skulle ta det lugnt, men taktiskt nog tänkte Uffe samma sak så övningarna passade oss väldigt bra. Glen var knappt svettig efteråt och endast lite andfådd.

Vi fick börja med att trava över bommar, halvhalt och sedan trava över bommar igen på rakt spår. Därefter bytte vi till travbommar, skritt, travbommar. Sedan la Uffe upp ett kryss, och vi fick köra galopp in och trav ut. Därefter kryss på båda sidor och vi körde galopp in, trav, galopp ut. Detta tyckte Glen var väldigt onödigt. När hon väl har siktat in sig på ett hinder, då är det det som gäller och traven däremellan anser hon är en helt onödig gångart. Fick aldrig riktigt ner henne i trav! Men varken Uffe eller jag tyckte det gjorde något, då hon trots allt tog förhållningen mycket bra ändå, bara det att bryta till trav det är inte lika kul ;) Så jag var supernöjd ändå.

Efter det så la vi till ett hinder på sidan, så man var tvungen att göra en skarp sväng efter det första krysset, och man kunde hoppa det från båda hållen, beroende på vilket kryss man kom in på. Har försökt rita nedan. Innan vi gick från kryss till hinder, så red vi kryss, volt runt hindret, kryss i båda varv. Glen som fortfarande är lite stel i vänster, gick mycket bättre i höger varv, men vi tog oss igenom helt okej i alla övningar i vänster varv också, så jag är nöjd. Efter dessa två moment, gick vi vidare till att hoppa krysset, hindret och sedan ännu ett rättuppstående hinder, så att själva vägen blev som ett S. Detta gick bra när jag började i höger varv, men vi vänster gick det värre, och eftersom vi skulle hoppa åt båda hållen direkt tröttnade min ömma vrist. Det gjorde att jag fick till det en gång när jag började i vänster, men den vart inte snygg så Uffe ville att jag skulle göra om den, men då orkade inte min vrist så den svängen gick inte alls bra och jag gav faktiskt upp. Uffe tyckte det var okej för hon gick bra ändå, och han tyckte det var onödigt att slita på min vrist. Uffe är verkligen kanon tycker jag!

Vi avslutade med att svänga runt kryssen samt mittenhindret för att direkt hoppa det sista hindret åt båda hållen. Det var inga höjder vi hoppade, kanske max 80-90 cm, men glen kändes super hela träningen igenom och jag kände mig så nöjd med henne när vi kom på de sista och hon var mycket lyhörd och lyssnade fint på mina förhållningar och samlade sig bra innan sprången, i båda varven! Uffe var jättenöjd med henne, och han påpekade gång på gång under passat att han tyckte hon gick bra och var mycket fin, att vi har gjort stora framsteg sedan sist. Verkligen jättekul att höra! Så nu är jag supertaggad till nästa träning! Ska hem och sätta upp dessa övningar på volten, och tänkte ta endast upphöjda bommar och köra ett ordentligt markarbetspass med Glen, det tror jag kan bli bra.



På lördag händer det stora saker! Min alldeles egna häst kommer till stallet! Hittade tillslut en riktig guldklimp, och jag hoppas att han ska trivas bra hos oss och mig. Efter lördagen kommer förståss mycket att förändras, men jag kommer fortfarande att rida Glen 2 gånger i veckan och träna och tävla henne. Hoppas bara tiden räcker till! :)

Nu har vi börjat sätta igång Glen igen! Än så länge har hon mest skrittats ute i skogen och jag longerade henne lite på volten i skritt och ytterst lite trav. För att ha stått på vila nu ett tag så känns hon faktiskt riktigt bra! Stelare i vänster sida än i höger, men det kan vi nog lyckas få bort ganska snart. Nästa vecka börjar träningarna på Skånsta för Ulf Johansson. Nu har vi äntligen fått fast plats i gruppen så det är jättekul! Men det gäller att jag får Glen tillräckligt i kondition för det. Men vi kan ju alltid börja lite lugnt och behöver inte vara med på hela träningen om det inte känns helt bra.

Sen har det ju inte heller hjälpt att alla hovslagare i hela Uppland (känns det som) har haft semester eller fullt upp denna vecka som gått. Glen skulle ha fått nya skor i tisdags, men Martin blev akut sjuk och sängliggandes och kunde inte ta sig ut till oss. Alla hennes skor sitter löst och hennes ena baksko har hon tappat, den som sitter på hennes känsliga hov vilket inte är bra. Hon har fått en spricka i den gamla sprickan, vilket gjorde det rätt akut att få ut en hovslagare snart! Eftersom jag inte fick tag i någon uppstådde en smärre panik i mitten av förra veckan. Som tur var fick jag låna en boot, typ en känga, av Therese att sätta på. Så den har hon fått haft av och till och det har än så länge inte blivit värre iaf. Tyvärr har hon fått lite skav på karleden av den, och i rötmånadstider är väl inte det så jättekul, men det har tvättats noga och hållits rent så förhoppningsvis blir det ingen fara med det.

Sen har jag lite andra spännande saker på gång. Tittar ju runt lite efter en ny, yngre och grön häst att så smått börja med. Nu kan jag ha hittat en trevlig kandidat! Men berättar inget mer förrän jag har bestämt mig och allt är klart. Fortsättning på det följer helt enkelt J

I sommarhagen börjar betet att ta slut, så stackars Glen börjar bli riktigt mager, speciellt nu när hon har tappat alla sina muskler också. Vi bestämde oss för att börja stolpa och göra iordning vår vall, en mycket stor och fin hage men där halva sidan går utmed en vassrugg och bakom den en sjö. Denna vassrugg är mycket djup eller lång eller hur man nu säger, och tät och risken att hästarna ens vill försöka ta sig igenom den är mycket låg. Men för att vara på den säkra sidan valde vi att lia ner vass och sätta stolp och lina en bit in i vassen, så att de ser att staketet fortsätter in. Mia fick äran att bana väg och ett tag trodde jag att hon var vilse! På andra sidan var det ett stort dike som Lotta trillade ner i innan jag hann varna henne! En väldigt dramatisk eftermiddag med andra ord!

Nu väntar vi bara på att Mats, bonden, ska komma och ta upp det sista höet på vallen så att vi kan rida över de hästar som får gå där, det blir inte alla till att börja med. Denna hage ligger närmare stallet, så det passar oss väldigt bra eftersom jag i slutet av veckan tänkte så smått börja motionera Glen igen. I början blir det nog mest skritt-turer i skogen och arbete i väldigt låg form, eftersom alla hennes ryggmuskler i princip har försvunnit. Måste även komma ihåg att kolla masken på henne igen, hoppas verkligen att det är mindre så de inte är resistenta. Vad gör man då?


Mia i vassen!