Nu har Faxe varit hemma hos oss i fyra dagar och det är fortfarande sådär nervigt och pirrigt när en ny häst står i stallet, speciellt ens egen!

I måndags var jag och Faxe ute på en liten skogspromenad, tillsammans med Tomas och Pascal och Phrida som gick med deras rottweiler Obelix. Jag hade tänkt mig en väldigt lugn och okomplicerad tur i inte alltför svår terräng, tyvärr blev det inte riktigt så… Det började väldigt bra och vi gick först en bit innan vi kom till stora vägen och skogen, då fick Pascal gå först. En bit in i skogen gick det också väldigt bra, förbi läskiga elhus och följa stigar över grenar och bergsplättar. Inga problem sa Faxe. Sedan blev det lite snårigt och vi kom till ett dike som korsade den ena stigen. Där sa faxe tvärt nej, och började backa och ställa sig lite på bakbenen. Eftersom jag ville ha en lugn tur då och vi stod på ett ställe där det inte riktigt var läge att börja bråka, så sa jag till Tomas och Pascal att komma tillbaka så tog vi en annan stig istället. Det gick bra tills vi kom till ett ställe där det var två djupa stigar parallellt, och den ena stigen var fylld av en vattenpöl. Där ville Faxe inte heller gå, och inte heller på stigen bredvid, utan hittade en egen väg igenom grenar och upp på en brant bergsplätt. Jag som inte var helt beredd på detta puttades bak av en gren och hamnade bakom sadeln! Kan ju berätta att Faxes man var ganska hal och kort och inte mycket att hålla i heller… Det var tur att Faxe var så lugn och snäll och stod stilla och väntade medan jag kravlade mig tillbaka. Resten av turen hemmåt gick kanon. Så slutsatsen blev att det var nog lite väl mycket terräng för en första tur. Jag är imponerad av stackars Phrida som gick hela denna väg med oss!

Igår red jag lite på volten. Satte på mig väst och hade ett hållsnöre runt halsen på Faxe i fall att… Mina misstankar besannades då Faxe bestänmde sig för att testa lite vad han kunde göra med mig. Han ver väldigt seg (kan iof bero på att han nu går ute på nätterna och blir såklart trött av det för att han är ovan), hade fokus på allt annat utom på mig, vägrade svänga speciellt åt höger och från stallet, och började backa och ställa sig lite på bakbenen när han inte fick som han ville. Skönt då med ett snöre att ta tag i så man inte riskerar att dra hästen i munnen! Faxe var envis, men jag var envisare. Tillslut gav han sig då han förstod att det inte tjänade något till. Han var bråkigast i skritten och traven men sen gick galoppen bra! Och i slutet slappnade han av så mycket att jag kunde trava med lång tygel och han släppte ner huvudet ordentligt och jag kände hur hela hästen under mig slappnade av och gick självständigt, och jag kunde svänga hit och dit utan tygeltag. Så jag var helt nöjd! Men både Faxe och jag var ordentligt svettiga efteråt, och vi höll knappt på en timme mest i skritt och trav. Hoppas bara att han kommer ihåg detta till nästa gång, på torsdag då jag tänkte rida lite lätt markarbete för Mia :)