I tisdags red jag dressyr på Ryttarstadion igen. Jag hade verkligen sett fram emot lektionen och att få rida söta Nalle igen. Men, när jag kom dit visade det sig att jag skulle få Aragon, dvs den största, men tursamt nog även den snällaste hästen i stallet! Han älskar att pussas och kramas och har alltid öronen frammåt när man går förbi och tigger uppmärksamhet. Jag, som är en väldigt liten person (endast 162 cm drygt...) kände mig väldigt liten bredvid honom. Bara att täcka, borsta och sadla krävdes lite extra koncentration för att nå ordentligt! Detta gav mig en flashback från när jag var liten, kanske 14 år, och hjälpte en granne med hennes hästar på landet. Hon hade dels en stor halblodsfux, Corall, säkert i klass med Aragon, som tidigare varit både polis- eller militärhäst (kommer inte ihåg vilket...) och ett tag ridskolehäst på Djursholm. En väldigt fin häst mao, men som nu pensionerats hos henne och gick turridningar. Upp på denna häst skulle jag, ännu mindre som jag var då, få på en stor och tung western-sadel! Tur att hästen var så snäll som han var, polis- samt horsemanshiptränad och allt, för min metod genom att slänga sadeln allt vad jag kunde upp på hästen var nog allt annat än snäll! Men upp kom både sadel och jag tillslut så det funkade på snälla Corall. Lite samma känsla fick jag när jag slängde upp dressyrsadeln på Aragon.

På dagens lektion skulle vi träna galoppfattningar. Framridningen gick super. Trots att han är en så stor och ung häst är han väldigt lättriden! Han hänger sig gärna lite mycket i tyglarna, men inte mer än att man klarar av honom. Jag kunde med lätthet rida honom. Han steg kändes inte heller helt othärdligt för lilla jag, förrutom i hans stora galopp! Oj, oj, oj! Jag kände mig som en liten vante som försöker sitta kvar på en stor gungbräda och jag skrattade som en tok, men det var kul och någorlunda balanserat gick han. När jag samlade honom och kortade galoppen gick det mycket lättare att sitta ned. Eftersom han är rätt ung orkar han inte jättemycket, men han kändes väldigt fin på framridningen så jag valde att försöka plocka upp honom mer i formen. Först slog han lite med huvudet för att försöka komma ifrån, men efter en stund accepterade han min hand och gick rätt stadigt i lite högre form. Väldigt trevlig känsla!

Jag var tvungen att ta av mig sporrarna när vi skulle börja med övningen, för i kombination med uppsamlingen började han studsa när jag la till sporren. Efter det gick han super! Fina galoppfattningar och avsaktningar bara genom att jag spännde magen. Övningen gick ut på att på en volt trava till en punkt där vi saktade av till skritt, flyttade rumpan undan innerskänkel, fattade galopp efter 1/4-dels varv, galopperade samlat i 1/4-1/2 varv för att sedan bryta till trav och sakta av till skritt vid samma punkt igen. Han lyssnar verkligen superfint och övningen kändes väldigt givande och bra för oss, även om den inte var jätteansträngande. Efteråt slappnade han av ordentligt och gick i en riktigt djup och låg form, mycket trevligt. Det kändes som om lektionen gick alldeles för fort och som om både jag och Aragon skulle kunna ridit lite till. Jag hade gärna velat arbeta med att samla honom ännu lite till mend et hans inte med. Jag hoppas att jag får honom fler gånger, då ska jag rida till ännu mer!

      
Aragon, här ser man verkligen hur stor han är!