Hoppträningen i måndags gick både jättebra och jättedåligt.

Vi värmde upp med några riktigt bra övningar. Den första innehöll små volter mellan hindrena och Glen lyssnade jättefint och höll galoppen mycket bra! Andra övningen tränade vi avstånd, där vi ställt upp en kombination som vi först skulle hoppa på fem galoppsprång, sedan fyra och sedan fem direkt igen. Fick lite problem med denna då Glen hade lite svårt för att korta sig till fem galoppsprång, detta ska vi öva hemma när isen försvunnit på ridbanan med bommar! Sedan fick Glen ta kombinationen på tre galopsprång för skojs skull, och det var inga som helst problem! Fina Glen :)

Problemen började när vi skulle hoppa bana. Sista hindret, ett rättuppstående på diagonalen, var egentligen inga problem för oss. Glen kändes så bra genom hela banan, men här på sista började hon trycka sig utåt åt höger, och försökte nästan gå förbi hindret. Hon lyssnade inte alls på mitt försök till rakställning utan sköt ut bogen. Jag blev arg och sparkade till med den yttre skänkeln precis innan hindret vilket gjorde att hon flög över det men snett och jag flög i luften och var nära att fastna i stigbygeln (tack och lov för säkerhetsstigbyglar!) och landade rätt illa. Vred om foten och var alldeles skakis i benen efter det, men i övrigt kände jag mig helt ok.

Vilade en stund och satt upp igen. Jag kände mig då helt ok. Hoppade banan igen men den här gången kom vi snett på ett annat hinder, som man var tvungen att rida rätt snävt upp mot för att sedan komma rakt mot oxern bakom.  Då gled sadeln runt och jag for av. Satt upp igen och då var det hindret inga problem men när vi kom mot sista hindret på diagonalen igen tvärstannade hon och ville inte hoppa det, förmodligen för att hon vägrat på det innan samt att jag säkert spännde mig lite extra vid det efter förra vägran. Mina ben och framförallt mina vrister var nu så pass slut att de helt enkelt inte orkade hålla emot och jag åkte av en tredje gång! Detta måste vara rekord!

Jag satte upp igen, väldigt irriterad men envis som jag är skulle jag få ett bra språng över det hindret, så jag testa igen. Glen vek av åt sidan men jag satt kvar. Vid tredje gången kom vi över och jag hoppade även en gång till. Dock fick Anna-Karin lägga ner den översta bommen lite. Jag hade gärna hoppat det igen på dess ursprungliga höjd, men kände att vristerna inte skulle klara det och jag nöjde mig med ett okej språng på lägre höjd istället för att riskera att åka av igen.

Alla dessa hinder låg på ca 80-90 cm, dvs inte så högt men tillräckligt högt för att Glen ska behöva ta ordentliga skutt och jag tappa balansen i jockey-sadeln. Lärdomen av denna lektion var att jag MÅSTE hitta en ordentlig sadel!! Den andra lärdomen var att jag MÅSTE träna mina vrister! Jag har både vriststöd, höga ridskor och chaps när jag rider, men det hjälper inte. Etfer ett tag blir jag för svag och trött i dem och då orkar jag inte stå upp i stigbyglarna och har inget stöd alls i fötterna, vilket gör att det blir vingligt eller att jag trillar av. Snälla Andreas fixade en balansbräda till mig igår, så nu blir det träning av! Minst en gång om dagen, 10 minuter på den. Hoppas jag håller detta nu! Någon annan som har bra tips på hur man tränar upp vristerna?


Banskissen från i måndags

Igår hade jag tänkt att vara med på och testa Zumba-klassen utanför Åkersberga, men efter att jag vred om foten på träningen har jag haft ont och kännt att om jag tar ett snesteg eller snubblar med den foten så kommer det nog bli värre. Så jag fick avstå från den igen. Men nästa vecka, då SKA jag vara med!